ETT HUMORISTISKT MAGASIN PÅ INTERNET.
EN SLAGS SAJT.

Ludde Samuelsson

  • TV4 ska hyllas för Big Brother

    Programledare hoppar av och programmet döljer deltagares nazitatueringar. Ingen ska klandras, men TV4 ska hyllas för Big Brother, tycker Ludde.

    Programledare hoppar av och programmet döljer deltagares nazitatueringar. Ingen ska klandras, men TV4 ska hyllas för Big Brother, tycker Ludde Samuelsson.

    För det första: Det tar emot att hylla TV4. Kanalen som varje söndagskväll avbryter mig, svenska folket och polisutredningen vi tittar på för 25 minuters reklam och nyheter mellan vilka jag inte kan se skillnad. Om SVT bara sänder vänstervriden klimatpropaganda verkar hela TV4:s existens vila på visionen att formgjuta en målgrupp som blint avgudar Beck, Bynk och bensin. Men i fallet Big Brother svarar fyran för stor och nyskapande konst. Men låt oss återkomma till det!

    Redan första veckan hoppar programledarna Adrian Boberg och Helle Schunnesson av Big Brother sedan de fått reda på deltagaren Sami Jacobssons tidigare högerextrema kopplingar och hans tatueringar föreställande nazisymboler. Kort därpå avslöjar Expressen dessutom att TV4 hjälpt Sami att dölja nazitatueringarna. Har det här hänt förr? Jag tror faktiskt inte det, men hela händelseförloppet känns som en deja vú: Medarbetare i Stockholm castar medverkade från Utanför Stockholm. Tumult uppstår när medarbetare i Stockholm upptäcker att medverkade från Utanför Stockholm är nazister.

    Hursomhelst: Adrian och Helle ska inte klandras för sina beslut. Ingen ska behöva känna sig obekväm på sin arbetsplats och kan man inte stå för ett sammanhang man syns i är det rätt att lämna sammanhanget. Oavsett om Sami Jacobsson försäkrar den judiske deltagaren Daniel Glasman att han gjort avkall på sitt judehatande förflutna är det omöjligt att veta om han ljuger.

    Sedan ska vi inte glömma att sammanhanget är Big Brother. Jag darrar inte på rösten när jag säger att det troligen finns bättre ställen än Big Brother-huset att leta på efter noga genomtänkta tatueringar. Förslagsvis Sami Jacobssons hemort Köping (bland annat eftersom Sami Jacobsson just nu inte befinner sig där). Jag säger alltså inte att Adrian och Helle ”borde tänkt på det här innan” men ingen kan väl vara förvånad över att Sami, som ser ut som Hjalle och Heavy-Heavy som rånmördat en snöleopard, inte har samma uppsättning åsikter som P3:s värdegrundspamflett.

    Men framförallt: TV4 ska inte klandras. De ska istället hyllas för den mest ambitiösa Big Brother-satsningen jag sett. Jag kan inte komma på något tevekoncept som är så trogen förlagan som TV4:s Big Brother är George Orwells roman 1984. Bara i produktionens hantering av Sami känner vi igen flera teman från den klassiska dystopin att vi har anledning att tro att teamet faktiskt har läst 1984:s Wikipedia-sida.

    Precis som Storebror utövar TV4 total kontroll över sina underordnade. Vi pratar till exempel om åsiktsregistrering (TV4 går in på Sami Jacobssons Instagram-konto och noterar nazitatueringarna), indoktrinering (TV4 sätter Sami i kontakt med en tatuerare för att tatuera över nazisymbolerna) och tortyr (TV4 placerar Sami i samma hus som en jude (och även vice versa)). Det är som om Expedition Robinson-redaktionen skulle sortera bort alla sökande som inte har tilltalsnamnet Robinson, Fredag eller Inföding.

    Det beundransvärt att förse tittarna med en så kompromisslös tolkning av litteraturhistoriens mest klassiska domedagsskildringar, särskilt från en kanal vars största intellektuella utmaning i övrigt är Sommarkrysset. Om TV4 försökt manipulera sanningen om Sami Jacobsson är det ingen munter historia, men helt i sin ordning. Det är precis vad Storebror hade gjort. 

    Text: Ludde Samuelsson
    Följ på Instagram: @luddesamuelsson

  • Bokrecension: En gripande grammatisk katastrof

    Ludde tycker till om Karin Smirnoffs senaste roman Vi for upp med mor och sin egen läsning av den.

    Roman

    Karin Smirnoff

    Vi for upp med mor

    Bokförlaget Polaris, 349 sidor.

    I traditionella bokrecensioner får läsaren veta hur bra eller dåliga författare är på att skriva men sällan något om hur bra eller dålig recensenten är på att läsa.  Så för att du ska få en så rättvis bild som möjligt av Karin Smirnoffs Vi for upp med mor tänker jag bedöma både författarens och läsarens insats.

    Nu vet jag vad du tänker: Är det verkligen att anse som trovärdig och oberoende kulturjournalistik att recensenten recenserar sig själv?

    Kanske inte. Men du (din präktige fan) ska i alla fall känna dig trygg med att veta att alla publicistiska beslut har fattats av Magasinet Nischs utomstående ansvarige utgivare: Samuel Luddesson

    Om Karin Smirnoffs debutroman Jag for ner till bror fick nöja sig med “bara” en nominering till Augustpriset så har uppföljaren Vi for upp med mor redan utsetts till personalens favorit på Akademibokhandeln på det anrika Malmököpcentret Mobilia.

    Som Smirnoffs efternamn antyder handlar boken om dåliga erfarenheter med alkohol. Huvudpersonen Jana Kippo far upp med sin avlidna mor för att begrava henne på hennes uppväxtort i Norrbotten och därefter börjar moderns förflutna i den lokala sekten uppdagas. Som man säger på baksidan av dvd:erna i reabacken på Hemmakväll: Det blir inte som hon har tänkt sig.

    Eftersom jag inte bara fått utseendet utan även kynnet av en utbränd svensklärare konstaterar jag direkt att Vi for upp med mor är en grammatisk katastrof. Här är ett utdrag från sidan ett:

     Angelika hade bott hos oss sedan förra julen. Hon älskade lassestefanz och tvserier.

    Smirnoff missar mellanslagstangenten, utelämnar bindestreck och använder inte stor bokstav inne i meningarna. Låt oss leka med tanken att det här är medvetet: Varför i så fall så noga med göra stor bokstav i början av meningarna och sätta punkt? Är det för mycket begärt av någon som jävlas att denne åtminstone jävlas konsekvent?

    Dessutom har jag svårt för Lasse Stefanz. 

    Som tur är kompenserar hon för dessa regelvidrigheter i handlingen. Vi for upp med mors 349 sidor – egentligen 345 sidor eftersom böcker alltid envisas med att börja på sidan fem – tar jag mig igenom fort. Två veckor med cirka åtta timmars effektiv lästid. En klar förbättring mot när jag kämpade ett helt år med historikern Thomas Pikettys avhandling Kapitalet i det tjugoförsta århundradet. Och då läste jag bara första kapitlet.

    Karin Smirnoff skriver nämligen böcker som nästintill läser sig själva. När jag lägger ifrån mig boken flyttar sig bokmärket fram av sig själv. Karaktärerna i berättelsen har det för jävligt och det är så satans spännande.

    Vi for upp med mors svagaste parti är dock mot slutet där jag saknar uppföljning av trådar som kastats ut tidigare i berättelsen. Men det beror troligen på att jag nu växlar mellan att:

    1. Läsa

    2. Bläddra fram i boken för att se hur långt det är kvar

    3. Tänka att ”jag kan läsa ut den innan jag somnar”

    Morgonen efter läser jag de sista sidorna av Vi for upp med mor och blir besviken. Dels av vad som händer, dels av att jag inte orkade läsa ut kvällen innan men framförallt för att jag inte får sittplats på spårvagnen och det regnar.

    Bäst: Misären
    Sämst: Lasse Stefanz
    Betyg: 4 av 5

    Text: Ludde Samuelsson
    Nästa vecka:     Så bra är Ludde Samuelssons recension. Ludde Samuelsson tycker till.

  • Tack för i år!

    Nisch-redaktionen summerar året som gått och året som kommer och säger hejdå till tre medarbetare.

    Jag (Ludde) tar tillfället i akt att berätta vår historia. För mindre än ett år sedan träffades jag och Clara Kristiansen på fiket Vetekatten i Stockholm. Jag levde i föreställningen att “kan Kalle Lind skriva krönikor kan väl jag” och Clara var “sugen på att modeblogga”.

    Kort därpå hade vi övertygat tre komiker och en reklamare att på regelbunden basis leverera humoristiska texter och krönikor till mot ersättningen “det blir kul”. 

    En månds arbete senare radade redaktionen bakom Magasinet Nisch upp sig i källaren på folkungahaket No Name Bar som vi abonnerat för releasefest. Om man med abonnera menar “infinna sig med ballonger”.

    Lanseringen av Nisch är naturligtvis den händelse som påverkat mediesverige mest under 2019. Men vilka händelser har påverkat mediesveriges mest inflytelserika redaktion? 

    Vilken händelse har påverkat dig mest under det gångna året?
    Clara Kristiansen:     Att en kille på Tinder trodde att jag var Greta Thunberg var ju inte ostarkt. 

    Vad ser du mest fram emot 2020?
    Clara:     Att krossa patriark SKOJA. 2020 ska jag lämna allt vad solidaritet heter bakom mig och fokusera på mig själv och min egen framgång. Räknar iskallt med att det här blir året jag blir rik, känd och köper en etta på Mariatorget. Allt på bekostnad av mina medsystrar. De var fittor ändå.

    Vilken händelse har påverkat dig mest under det gångna året?
    Lovisa Olai:     Utfrågningen av kandidaterna till EU-kommissionen.

    Vad ser du mest fram emot 2020?
    Lovisa:     Brexit, herregud nu måste det ske. Eller? Nä jag vet inte, kanske en ny omröstning är bättre? Fast kanske lika bra om det händer ändå. Jaja. Han Boris är ju skoj i alla fall.

    Vilken händelse har påverkat dig mest under det gångna året?
    Isak Wahlberg:     Det måste vara när Albin Olsson berättade för mig att han trodde att jag var med på bild på instakontot @intedinhora. När jag tittade på bilden slungades jag in i någon slags parallell värld där jag kort trodde att jag gått upp 20 kilo och krympt 20cm bytt kön och även prostituerat mig. För så likt var det. För att skaka av mig den här märkliga episoden följde en rad korkade beslut från min sida som jag fortfarande lider av. En oklar mix av sex, drugs and dansband beskriver händelsen bäst och minnena av denna kväll lämnar nog aldrig mitt medvetande. 

    Bilden publicerades den 12/10 på @intedinhora, av respekt för alla inblandade väljer jag att inte publicera den. 

    Vad ser du mest fram emot med 2020?
    Isak:     Alla härliga kvällar på Malmskillnadsgatan.

    Vilken händelse har påverkat dig mest under det gångna året? 
    Viktor Carlsson:     Det som påverkat mig mest var helt klart när Tua Forsström blev invald i svenska akademin. Fantastisk dag för mig och alla andra Tuaheads. Det eller något om miljön kanske. 

    Vad ser du mest fram emot 2020? 
    Viktor:     Ingenting helt ärligt. Har en dålig känsla och hoppas det snart blir 2021

    Vilken händelse har påverkat dig mest under det gångna året?
    Fanny Agazzi:     Att få gigga på Ståuppklubben i göteborg! Det är så himla proffsiga och lyxiga, jag älskar dem. Jag märkte även att göteborg var ju inte alls så komplicerat som jag trodde, alla var himla snälla och byggjobbarna såg ut som Johan Hurtig och var JÄTTEGLADA över att förklara var saker låg. Och tjejer som jobbade på lyxiga hotell informerade mig om hur jag skulle planka på spårvagnarna. Den generositeten finns ju sällan någonstans. Men hela staden var så generös – deras kontrollanter sticker ut jättemycket med VITA kepsar. Nu ska jag ju inte säga att jag har stenkoll på modet i Göteborg, men vita kepsar är ju någonting som verkligen syns. Det tycker jag är väldigt trevligt, att man kan se dem och de vita kepsarna på långt avstånd och har god tid på sig att sedan betala för en biljett. Fantastiskt.

    Vad ser du mest fram emot 2020? 
    Fanny:     Att återvända till Götebo.. NEJ så jävla kul var det inte. Jag ser fram emot att sluta grina så mycket som jag gör nu. Och den nya säsongen av Bus med Barbro. Och en grej vi håller på att göra med Bärs och Pattar.
    Jag ser också fram emot att min lugg äntligen ska växa ut igen, så jag kan se normal ut. Men mest av allt, ser jag nog fram emot, att ställa mig i duschen. Skoja står där i skrivande stund. Men ser fram mot att sätta igång duschen. Måste gå nu. Ses aldrig mer!

    Vilken händelse har påverkat dig mest under det gångna året?
    Ludde Samuelsson:     Uppenbart svar men jag gifte mig. Det var även första gången jag upplevde wedding craschers. Ett par i min egen ålder befann sig plötsligt på dansgolvet. På frågan “vilka är ni” fick jag svaret “vi är Anders och Birgitta”. Då gick hon som jag förmodade var Birgitta och försvann in i skogen.

    Vad ser du mest fram emot under 2020?
    Ludde:     Nytt mode! Med varje årtionde kommer ju nya kläder. Varje årtionde är ju förknippat med en klädstil. På 1970-talet hade alla brun och grön manchesterkostym (tänk en tall), på 80-talet hade alla kavajer med axelvaddar eller prasselplagg i neonfärger (tänk Henrik Nyblom) och på 90-talet gällde platåskor och magtröja. 00-talet var tiden för att köpa stuprörsjeans från Cheap Monday och tillfoga skada till Converse-skor (tänk casten från Heleneholms gymnasiums uppsättning av musikalen Rent 2006) och 10-talet minns jag som enbart gula hoodies (tänk alla aktiva på Lunds studentradio 2017). Jag tror att mänskligheten är i behov av ett klädbyte. Känns som alla har köpt samma outfit i fem år nu. I alla fall jag. 

    Tillbaka till Vetekatten där vi räknade noll besökare i månaden. Av begripliga skäl då det inte fanns någon sajt att besöka. Idag räknar vi drygt 2000 besökare i månaden. För det ska ni och vi ha ett stort tack för ett gott samarbete: Ni läser och vi skriver.

    Det samarbetet kommer att fortsätta 2020, men med förändringar: Till årskiftet lämnar Viktor Carlsson, Isak Wahlberg och Fanny Agazzi redaktionen för nya äventyr, projekt och andra betalda och obetalda jobb.

    Magasinet Nisch är dem många många tack skyldiga för roliga och ovärderliga insatser som för alltid kommer att finnas på sajten för den som till äventyrs har missat dem eller vill läsa igen.

    Nisch är tillbaka i januari med både bekanta och nya röster. Till dess god jul, gott nytt år och framförallt tack för att Du läser oss!

    Ludde, Clara, Lovisa, Viktor, Isak och Fanny

     

  • Så blir det nya 20-talet

    20-talet är tillbaka. Ludde spår framtiden med historieboken i hand.

    2010-talet går mot sitt slut och det är dags att summera och blicka framåt. Något en bäst gör med historieboken i hand.

    För det första framstår det senaste 10-talet som en direkt motsats till det föregående. Under 1910-talet dör nästan tio miljoner människor när Europas stormakter ödelägger kontinenten i första världskriget. Sverige håller sig utanför kriget men bidrar ändå till stämningen genom fälla förslag om kvinnlig rösträtt i riksdagen. I jämförelse har 2010-talet varit en guldålder för kvinnor att delta i demokratiska val och för ryssar att invadera grannländer utan att stöta på patrull.

    Låt oss nu titta på det nya 20-talet med facit från det senaste i hand. Här är några händelser att förvänta sig eller se fram emot de närmsta tio åren:

    1920: Nationernas förbund (NF) bildas. 
    2020: Förenta Nationerna (FN) läggs ner eftersom det inte går att vända på bokstäverna en gång till.

    1921: Kvinnor röstar i Sverige för första gången.
    2021: Kvinnor röstar inte i Sverige (eftersom det inte är ett valår).

    1922: Sovjetunionen bildas.
    2022: Sovjetunionen bildas.

    1923: Nöjesfältet Liseberg invigs. 
    2023: Nöjesfältet Liseberg köps (tillsammans med resten av Göteborgs kommun) och rivs av Petter Stordalen för att ge plats åt ett hotell.

    1924: Partiet Frisinnade Folkpartiet bildas.
    2024: Partiet Liberalerna erkänns som nationell minoritet.

    1925: Sveriges Radio gör sina första sändningar.
    2025: Sveriges Radio gör sina sista sändningar. 

    (Sverigedemokraterna har bildat regering med Kristdemokraterna och Moderaterna och lagt ner SR och SVT och gett public service-uppdraget till TV4. Public service-uppdraget är numera att informera Sveriges medborgare om brottsmisstänktas nationalitet och ursprung. Alla regionala och lokala nyhetssändningar görs från Stockholm av Robert Gustafsson på respektive dialekt.)

    1926: Adolf Hitlers Mein Kampf ges ut.
    2026: Ebba Busch Thors Jag är Satan ges ut.

    1927: Charles Lindberg genomför den första flygningen över Atlanten.
    2027: Greta Thunberg genomför den första och sista flygningen över Atlanten med ett flygplan helt drivet av solrosolja och Oatly.

    1928: Musse Pigg debuterar på vita duken.
    2028: Vladimir Putin flyttar in i Vita Huset.

    1929: USA går in i den stora depressionen.
    2029: Jockiboi går in i sin femte stora depression.

    Gott nytt årtionde!

    Av: Ludde Samuelsson

    Följ på Instagram och Twitter: @luddesamuelsson

  • Följa Jim

    Har Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson blivit så besatta av att behaga Sverigedemokraternas väljare att de glömt de flesta och mest lojala människorna? De som trots allt röstar på Socialdemokraterna.

    Jimmie Åkesson väckte en missförtroendeförklaring mot Morgan Johansson i riksdagen igår. Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson är på – trots att de och alla andra matematiskt kunnigt inblandade vet att de inte kan fälla justitieministern i morgondagens omröstning.

    Det här rörelsemönstret känner vi igen. Dit Jimmie Åkesson går, går först Ebba Busch Thor och därefter, ett tiotal meter bakom, kommer Ulf Kristersson flåsandes i löpartights och träningsshorts utanpå. Ebba och Ulf har vittring på den svenska demografins dyrgripar: Sverigedemokraternas väljare.

    Ebba har dessutom redan fått utdelning. Efter att hon öppnat för att samarbeta med Sverigedemokraterna i våras lyfte Kristdemokraternas väljarstöd från sju till tolv procent i påföljande opinionsundersökning.

    Operation Följa Jim verkar gå hem. Strategin är att ställa sig bakom Jimmie Åkesson på behörigt avstånd. Ingen minns den som gick två meter bakom Hitler. Efter andra världskriget var det ingen som skyllde på Eva Braun eller killen i löpartights.

    Sverigedemokraternas väljare verkar vara de mest värdefulla väljarna i hela landet. Det är inte bara högerpartierna som söker deras tillit. Titta på Socialdemokraterna som firat de senaste årens valsegrar med att beklaga sig över att ”de inte lyckats nå ut”. 

    Varför är just Sverigedemokraternas väljare så vanvettigt viktiga? Har de något som de andras partiernas sympatisörer inte har? Är det verkligen en lastbilschaufför i Hörby som älskar bensin, BET365 och Robert Gustafsson som har nyckeln till Rosenbad?

    Sverigedemokraternas väljare utgör 17,5 procent av befolkningen visserligen men varför inte sikta in sig på de väljare som det faktiskt finns flest av? 

    Jag pratar alltså om de 28,2 procent av landets befolkning som trots allt röstar på Socialdemokraterna. 

    De 1,8 miljoner människor som ser en statsminister i Stefan Löfven – farbrorn som kan inneha Sveriges högsta ämbete och samtidigt se ut som att han tappat sin glass i en vattenpöl.

    De som röstar på Socialdemokraterna trots att barn föds i diket längs riksväg 90 mellan Sollefteå och Örnsköldsvik och att femtonåringar mördas i Malmö. En väljarbas som sett resultat – och är nöjda!

    Socialdemokraternas väljare måste vara landets mest lojala. De som inte sviker när minderåriga föds och dör på okonventionella sätt från norr till söder.

    Jag ska såklart inflika att Socialdemokraterna tappat halva sitt väljarstöd de senaste 50 åren. Men att Socialdemokraterna fick 50,1 procent i valet 1968 är ungefär som att hela svenska folket tittade på Sveriges Television 1968. Det fanns ju inga andra alternativ.

    Dessutom: De som övergivit Socialdemokraterna – för inte minst Sverigedemokraterna just – har gjort det sedan folkhemmet stod färdigt. Alltså människor som fick rent vatten, Vällingby och julvärd utan att bli nöjda?

    Vilka är de att lita på egentligen?

    Av: Ludde Samuelsson

    Följ på Instagram och Twitter: @luddesamuelsson