Allt verkar så lovande i resereklamen. Vi ska få betala någon för att ta hand om städning, matlagning och andra vardagsbestyr och samtidigt slippa minusgrader och gåshud. Semesterdrömmen går delvis i uppfyllelse när du ligger där i din solstol (som du fick genom att lägga din handduk där klockan 05.30) och är just det där du strävat efter – svettig och uttråkad. Men lyckan blir kortare än den svenska sommaren. Här nedan avhandlas ett antal avskräckande exempel som förhoppningsvis kan avskräcka dig från nästa resa och rädda dig från PTSD (Pool-Temperatur-Semester Disappointment).
På flygplanet dit. Du möter blicken på en fiskmås som flyger utanför flygplanet. Du tycker dig höra hur den skriker något i stil med “nu dör jag av klimatförändringar” och du gör en ansats att dra ner fönsterskyddet men hinner inte innan måsen likt en dansk fotbollsspelare får hjärtstillestånd och singlar ner mot marken. Med kinderna rodnande röda av flygskam blir det därför en lättnad att få överväldigas av företeelsen “väldigt varmt väder”. Efter 20 minuter är du vackert jämnröd över hela kroppen, men undantag för de vita streck som för andra gången idag för tankarna till Danmark. Du beger dig till hotellrummet och fyller det snabbt med egengjord konfetti bestående av mjäll och fjäll från din kropp.
Hotellrummets fönster vetter tyvärr bort från havet. Du får uppleva lite av landets (in)hemska kultur. Herrelösa hundar. En tant i huckle som häller ut en spann grå-grumligt vatten genom fönstret direkt ut på gatan och skriker något åt dig på spanska. Du får panik och skriker “sombrero mama!!!” tillbaka innan du stänger fönstret och slår på luftkonditioneringen. Efter tjugo minuter är du förkyld och kan öppna igen eftersom dina täppta näsborrar inte kan känna doften av sopor längre. Några som kan känna dofter är myggorna utanför, och de känner även doften av det smaskiga scandy-candy du är.
Nere på stranden går vågorna höga. Du ser dig nervöst omkring efter elefanter som springer mot bergen men ser inga. Har de sprungit redan? Finns det några berg på Mallis? Du googlar. Du raderar din sökhistorik. Den röda varningsflaggan vajar. Några turister kommenterar flaggan när de går förbi dig och säger att de aldrig sett något så rött i sitt liv. De menar inte flaggan. Du söker som vanligt tröst i det svenska folkhemmet. “Jag är som Olof Palme ju” tänker du där du står och är knallröd under palmerna. Du bestämmer dig för att gå på bio ikväll. Man kan ju alltid hoppas.
Innan bion unnar du dig en massage på stranden. Du skäms medan massören ofrivilligt rullar små bollar av din fjällande hud. Massageoljan och din hudton i kombination med dina nyrakade, knottriga ben får dig att känna stor sympati med kyckling i marinad. Tanken gör dig sorgsen och hungrig och massagen fortsätter i form av restauranginkastare som drar i dina armar. De pillar på dig och hotar att göra massor av jättesmå flätor i ditt hår. Du blir livrädd och äter middag på fem olika restauranger för att vara helt säker på att undvika kulturell appropriering. Vilken av måltiderna som orsakar den efterföljande diarrén är oklart men misstankarna kretsar kring den där rosa kycklingen du direkt identifierade dig med och började massera.
Du återvänder hem. På planet pickar en liten fiskmås på ditt fönster och skriar något som låter som “hjälp, jag har ingen mamma”. Väl på flygplatsen står du och väntar på ditt bagage i ditt nya snäckhalsband som plötsligt känns mer som en snara. En ganska inbjudande sådan. Bagaget kommer aldrig, men det känslomässiga bagaget väger ändå tillräckligt. Du kliar hål på dina myggbett för tredje gången. Dina ben ser ut som en minigolfbana. Ett av myggbetten har svullnat rejält och det enda som skiljer dig från att se ut som japanska flaggan är att din hud gått från blek och fjällig till påtagligt gulaktig. Tänk att du fick lite färg till slut ändå. Du använder pengarna du sparat in genom att skippa vaccination mot hepatit till en taxi hem.
Text: Elvira Gullis Gullberg
Instagram: @gullisgullberg
