Redaktionen ger dig listan på vad som ska slängas ut och vad som ska släpas tillbaka in i värmen.
Här på Magasinet Nisch är vi inte rädda för att säga som det är. I det här fallet är vi inte rädda för att säga att det nu är SVINFULT med kombinationen burgundy och himmelsblått. USCH! Det var snyggt för två veckor sen. Men nu är det UTE!
Här kommer inne- och ute-listan för året tjugotjugosex. Inga förklaringar eller kommentarer kommer ges. IYKYK.
INNE
UTE
Fira påsk
Semlor
Schakaler
Shamaner
Mañana mañana
ADHD
Snaps på krogen
Naturvin
Gå på bio ensam
Duscha ensam
Fågelskådning
Korpenfotboll
Edith Södergran
Riktig julgran
Kalla män farbror
Kalla män bror
Finland
Frankrike
Dokumentärer om brunbjörnar
True Crime
Bajsa på arbetstid
Mejla från toaletten
Fryspommes
Aioli
Karl X
Quiet luxury
Nuuk
New York
Så, nu vet ni hur ni ska bete er framöver! Lycka till!
Får du kritik för att du inte bidrar till julstämningen? Genom att vrida och vända på ordet Jul kan du få en andra chans att bidra till hjulstämningen/julistämningen/JULA-stämningen mm.
Är du dålig på jul? Får du kritik för att du inte bidrar till julstämningen? Genom att vrida och vända lite på ordet Jul kan du få en andra chans. Här presenterar NISCH-redaktionen några typer av alternativ jul som du kan använda för att bidra till årets julstämning/hjulstämning/Juliafton etc. Vilken blir din favorit?
Var på hjul Ingen kan klandra dig för att vara dålig på jul när du tar dig fram på hjul. Enhjuling, Trehjuling, Fyrhjuling, Hjullastare – inget stoppar dig där du rullar fram som den juligaste av köttbullar. Däck the halls!
Juli i jul Danskarna har ibland något skit de kallar ”Jul i juli” där tomten plötsligt kommer in och likt en vit mediaman påminner alla om att han finns och att alla ska längta efter honom trots att han är inaktuell. Gör tvärtemot våra packade vänner i väst (alltså väderstrecket väst, jag menar inte personalen på high chaparal). Vänd på fläskestejen och se julen som en chans att påminna alla om hur nice livet var i juli.
Byt namn till Julia All press på att äta sylta eller ha något pinsamt diadem med renhorn på försvinner om du är tillräckligt Julig bara genom att existera. Något som tyvärr kommer på köpet blir de äldre släktingarnas fråga om du ”har hittat din Romeo än?”. För julstämningens skull så kan du kanske ljuga och säga att din nya förmåga Peter absolut är lite lik Leo Di Caprio.
Byt namn till Julian Samma fast för våra typ 7 manliga läsare. En bonus är att du till skillnad från Julia slipper Shakespearereferenserna. En ännu roligare bonus är att om någon frågar vad det nu var för namn du bytt till så kan du dra igång en härlig långdans och sjunga ”Nu är det Julian, ja nu är det Julian…”
Shoppa på JULA Nämn en person som inte vill ha verktyg i julklapp? Ja okej, det var lätt… Men nämn en pappa som inte vill ha verktyg i julklapp? Just det – det går inte! Ta chansen att konkurrera ut tomten genom att enbart ge bort JULA-klappar*. Byt snöbollarna mot JULA-bollar (JULA:s egen tolkning på chokladbollar) och snöbollskriget är igång! *Tyvärr inte i samarbete medJULA. Bli Patreon, snälla.
Hjula Det gamla lågstadietricket som aldrig inte var häftigt. När Astrid Lindgrens jul drar igång med Emil och Ida som sjunger ”opp och ner, ner och opp” då tar du chansen och är upp-och-ner på riktigt. Sen är det bara att ta emot släktens jubel. Speciellt din lite sliskiga ingifta farbrors, om du mot rekommendation ändå valt att ha kjol.
Nu är det Julian!
God jul önskar NISCH-redaktionen via Gullis Gullberg
Lisa har varit på promenad – och nu har hon tips för hur Du klarar våren.
Häromdagen när jag var ute i solen och gick hörde jag mig själv plötsligt utbrista “Nu är våren här!” för mig själv. Det är tecken på att man närmar sig 30 men det är också ett tecken på att våren är här.
Vårt rykte i resten av världen beskriver oss svenskar som “cool as a bucket of A-fil”. Vi ställer aldrig till med en scen, älskar att vara ur vägen, och temperamentet är konstant. Detta stämmer förstås till stor del, men en hemlis som bara vi som bor här själva vet är ju att svenskar har hela FYRA olika humör. Dessa humör kallas Sommar, Höst, Vinter, och Vår. Ibland oroar jag mig själv över hur mycket av min personlighet som är helt baserad på den genomsnittliga dygnstemperaturen, men sedan blir det sommar och då glömmer jag allt vad oro heter.
Trots att sommaren är en bit bort så har vi ändå nått det näst mest drägliga humöret: Våren. Lite fler timmar sol, lite scilla i backen, och en fräschare garderob gör absolut vardagen bättre. Det enda som gnager… Det är förväntan på produktivitet. Likt kaniner förväntas vi plötsligt få saker gjort, såsom “skriva på dokument”, “påta i trädgården” och “skapa barn”. Men känner du, likt jag, att även om du gärna framstår som driven så skulle du gärna slippa vara produktiv åtminstone tills hösten? Då har vi på Nisch några användbara tips:
Klipp håret
Genom att boka ett frisörbesök så har du inte bara lagt arbetet i någon annans händer, du ser nu också UT som en produktiv människa. ”Oj hon har frisyr! Då ska hon säkert på ett Möte eller kanske till och med en Tillställning!”
Påbörja en renovering
Detta kanske låter som ett massivt projekt, men det kan jag lova att det inte är. Nyckelordet här är ”påbörja”, inte avsluta. Har du pillat loss några klinkers medan du stått i duschen så är det en påbörjad renovering, och varje gång någon frågar vad som händer i ditt liv kan du alltid säga ”vi håller på o renoverar badrummet”. Du möts då av en respektfull pust från personen som blir otroligt imponerad av din produktivitet.
Ha sex (med kondom)
Känns produktivt, men utan de 18 åren och 9 månaders arbete som följer.
Gör listor
Denna har influencers som Viktor Frisk koll på. Diskade du efter lunchen? Det är en punkt på agendan. Åt du lunch? En punkt. Torka dig i röven? Punkt. När du checkat av dessa punkter kommer du känna dig nästan lika betydelsefull som en anställd person!
Så checka nu av “läst en samhällsnyttig artikel” på din lista och gå och ta dig en förtjänt kaffe i solen. Det här gjorde vi bra hörru.
Till alla som inte kan sitta i en tyst kupé utan att bete er som Zara Larsson i en biosalong – nu presenterar NISCH-redaktionen i samarbete med Gamla Testamentet denna efterlängtade lista.
Du sätter dig i tågets tysta kupé med en enda instruktion – att vara tyst. Trots denna till synes mycket enkla regel verkar du ha ett behov av att bete dig som Zara Larsson i en biosalong. Den enda förklaringen är annars att du är helt omedveten om ditt beteende, och därför presenterar NISCH-redaktionen i samarbete med Gamla Testamentet denna lista över de 7 dödssynderna i tågets tysta kupé.
1. Högmod: att svara när det ringer Det ringer i din mobil som du har ljudet på, eftersom att alla samtal till dig är jätteviktiga. Det måste de ju vara om någon ringer till jätteviktiga dig. Du kommer dessutom att hålla det så pass kort att du inte känner att du ens behöver resa dig och gå ut ur den tysta avdelningen. Om någon gestikulerar åt dig att det faktiskt inte är tillåtet att prata i telefon där inne håller du upp ett hyschande pekfinger som kan betyda allt från ”bara en minut, gumman” till ”vänta jag måste höra det här jätteviktiga som sägs om läget på Tokyo-börsen”. Du är man. Men det behöver absolut ingen tala om för dig.
2. Frosseri: att äta högljudd mat Du har en morgonrutin som du kopierat av valfri influencer. Den involverar en matcha latte och en overnight oats och eftersom du svurit att dina läppar aldrig mer ska vidröra en plastbit ska allt du förtär transporteras förpackat i glasflaskor eller glasburkar. Tyvärr hamnar din moderna morgonrutin i skuggan av att det låter som att en kulturskoleelev som spelar koklocka när du äter din frukost med metallsked där du sitter och skrapar upp varenda litet chiafrö som om det vore gott (säg inte emot) (nej seriöst, håll tyst eller sätt dig i en annan vagn). Samma tjej (för det är alltid en tjej) monterar sen upp en spegel och lyckas trots krängande tåg att handfast böja ögonfransarna och sminka sig med millimeterprecision. Denna akt är inte högljudd, bara extremt imponerande, varför även den förtjänade uppmärksamhet i artikeln.
3. Lust: att kela med sin partner Du har tagit med dig din partner in i den tysta avdelningen för en mysig stund tillsammans. Ni sitter nu och delar på ett par hörlurar (så gulligt). Något annat ni delar med er av till varandra är saliv. Ni tar er an varandras ansikten som när en hund tar sig an en klick jordnötssmör, och den tysta kupén fylls av smackeli-smaskeli-pusspuss-ljud och andetag. Ni borde inte få åka tåg över huvud taget, endast en långtradare duger åt långtradare.
4. Lättja: att ha knappljudet igång på mobilen En företeelse som är under all kritik oavsett lokal. Om du är en person som är till åren kommen ökar både min tolerans och sannolikheten att det beror på att du helt enkelt inte vet hur man stänger av knappljudet, och att du inte kan höra att det är igång. Då får jag istället lust att krama om dig. Men vi får ta kramen efter att jag har lagt din mobil på marken och fimpat den med min klack så att den aldrig mer ska störa min fridfulla tystnad. Herregud, jag är väl inget helgon heller.
5. Girighet: att ha läckande hörlurar Du vill både ha den tysta ljudkakan och äta den. Jag vet inte om du gillar metal eller om du lyssnar på det för att du är arg. Raseriet kanske har uppstått för att du inte haft råd att köpa nya hörlurar sedan början av 00-talet. Nu tvingas alla inom 10 meters radie att lyssna på den musik du väljer och ibland kan du kan helt enkelt inte hålla dig från att använda det fällbara bordet i sätet framför som trumset. Dina fingrar är trumpinnar och din musikaliska inlevelse måste tydligen kanaliseras i ett tyst rum.
BONUS! Skånsk girighet: att sitta i vägen (OBS! Enbart genomförbart de skånska pågatågen) Du sätter dig på sätet närmast mittgången och blockerar därmed passagen till två platser inklusive fönsterplatsen (se schematisk bild nedan), Detta gör du i syfte att få sitta ensam – och det fungerar. Eftersom alla vi som respekterar tystnaden inte kan fråga om du kan tänka dig att släppa förbi oss. Och hade någon frågat, då hade svaret varit ”nej”.
6. Vrede: att släppa ut känslor Du är helt omedveten om dina kroppsljud. Förutom att du troligen är en sån som andas genom munnen eller genom din stora men på något sätt ändå trånga näsa, reagerar du ljudligt på allt som händer. Varje ny notis på mobilen bemöts med en suck, ett stön, en fnysning, ett litet elakt skratt och ibland en liten kommentar som du viskar. ”Tyst”. ”För dig själv”. Denna synd finns också i sin motsats (men med lika högt irritationsindex) om du av okänd anledning tagit med din kompis in den i tysta kupén där ni sen sitter mittemot varandra och är så kallat ”fnittriga”. Ni fnittrar och fnissar och stissar upp varandra och känner er som att ni är 13 år gamla. Kul! För er! Och absolut ingen annan!
7. Avund: att stirra på andra resenärer Du sitter som jag gör nu och är avundsjuk på att alla andra i tysta kupén inte verkar bry sig om att de är syndare, eftersom de är upptagna med att prata i telefon, hångla, äta nyttig frukost, knappa på mobilen, lyssna på musik och hantera sina egna känslor. Jag skiter dock fullständigt i om jag är avundsjuk, och ingen ska komma och säga något till mig, för här inne ska det vara tyst.
Hur ska du då resonera framöver? Vi erbjuder här ett vattentätt tips: Behandla dina ljud i tysta kupén som en fis. Gör allt för att hålla den inne, och om det verkligen inte går bör du åtminstone vara medveten om att det är ditt fel att det stinker och är dålig stämning. Och om du märker att det läcker frekvent ur något av dina hål (till exempel munnen) – snälla gå och sätt dig i en annan vagn.
Text: Gullis Gullberg Sociala medier: @gullisgullberg på ett svajigt tåg-wifi nära dig Bild: tagen utan ljudet på i den tysta kupén
Gästskribenten och skåningen Adrian Palma älskar att åka tåg. Framför allt älskar han alla andra som åker tåg.
Otroligt mycket hat riktas mot kollektivtrafiken. Vissa delar förtjänar det mer och andra mindre. I min egen region är det Skånetrafiken som ansvarar. Men det man inte får glömma är att Skånetrafiken trots allt är en organisation med människor runt omkring sig, inte bara de som jobbar där utan även vi som åker med dem. Därför har jag valt att skriva en hyllning till dessa i ett försök att göra organisationen mer mänsklig.
Till alla ni medresenärer på stadsbussen med barnvagnsekipage. Till alla ni morgontrötta medpassagerare på Öresundståget med avgångstid 05:24. Till alla ni slitna medmänniskor som trängs på plattformen under eftermiddagsrusningen. Jag älskar er!
Alla ni galningar i Helsingborg som gör att varje resa därifrån blir minst 20 minuter försenad. Alla ni från Eslöv som går på fel tåg och undrar varför ni inte kommer fram. Alla ni från Malmö som tränger er på tåget innan folk gått av. Jag älskar er!
Ni mekaniker som varje dag ser till att tågen åtminstone rullar delar av vägen. Ni Lokförare som tvärbromsar så vi kommer till perrongen snabbare. Ni konduktörer som hotar att kasta av gamla tanter som köpt fel biljett. Jag älskar er!
Ni kommer från hela Skåne, från olika orter, från olika livsstilar, från olika samhällsklasser, från olika åldrar, från olika perspektiv. Men ändå så lyckas vi samexistera i trafiken. Det kvittar vilka ni är, här är alla välkomna. Ni representerar verkligen hela det skånska samhället från Trelleborg i syd till Osby i nord och jag älskar er!
Att ni alltid sätter andras behov först. Som när ni väljer att stanna i trappen på bussen, så att ingen kommer förbi, är det ju för att inte störa någon som sitter ensam i ett dubbelsäte. Eller ni som väljer att inte tvätta er för att skapa en unik luftmiljö. Eller som när ni väljer att ta av er skorna och lägga upp era strumpbeklädda fötter på sätet, för att ni är så mycket trevligare att ha att göra med när ni är utvilade. Jag ser hur ni kämpar varje dag, varje resa. Det är därför jag älskar er!
Och när ni nu är så empatiska och självuppoffrande. Vem är då jag att säga något om att ni har väskan på sätet bredvid dig? Varför skulle ni behöva hålla i er väska eller lägga upp den på hatthyllan eller kanske förvara den på golvet. Nej jag har vett nog att inte kan be om det omöjliga. Jag förstår varför ni har en arg blick bara man kollar på väskan. För jag älskar er!
Man kan inte prata om kollektivtrafiken utan att nämna dess hjältar. Konduktörerna, tågvärdarna och biljettkontrollanterna. Hur skulle samhället se ut utan deras insatser? Om deras yrke skulle försvinna, vem skulle hålla tanterna i check, skälla ut trötta passagerare på sista tåget hem eller kasta av småbarn i Tjörnarp? Man är trots allt skyldig tills motsatsen bevisats. Det är ju bra att de använder sina maffiametoder för gott i stället för att vara ute på gatan och sprida skräck. Era korta stubiner gör våra tåg till en bättre plats och jag älskar er!
