Politik

  • ✴︎

    ✴︎

    Följa Jim

    Har Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson blivit så besatta av att behaga Sverigedemokraternas väljare att de glömt de flesta och mest lojala människorna? De som trots allt röstar på Socialdemokraterna.

    Jimmie Åkesson väckte en missförtroendeförklaring mot Morgan Johansson i riksdagen igår. Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson är på – trots att de och alla andra matematiskt kunnigt inblandade vet att de inte kan fälla justitieministern i morgondagens omröstning.

    Det här rörelsemönstret känner vi igen. Dit Jimmie Åkesson går, går först Ebba Busch Thor och därefter, ett tiotal meter bakom, kommer Ulf Kristersson flåsandes i löpartights och träningsshorts utanpå. Ebba och Ulf har vittring på den svenska demografins dyrgripar: Sverigedemokraternas väljare.

    Ebba har dessutom redan fått utdelning. Efter att hon öppnat för att samarbeta med Sverigedemokraterna i våras lyfte Kristdemokraternas väljarstöd från sju till tolv procent i påföljande opinionsundersökning.

    Operation Följa Jim verkar gå hem. Strategin är att ställa sig bakom Jimmie Åkesson på behörigt avstånd. Ingen minns den som gick två meter bakom Hitler. Efter andra världskriget var det ingen som skyllde på Eva Braun eller killen i löpartights.

    Sverigedemokraternas väljare verkar vara de mest värdefulla väljarna i hela landet. Det är inte bara högerpartierna som söker deras tillit. Titta på Socialdemokraterna som firat de senaste årens valsegrar med att beklaga sig över att ”de inte lyckats nå ut”. 

    Varför är just Sverigedemokraternas väljare så vanvettigt viktiga? Har de något som de andras partiernas sympatisörer inte har? Är det verkligen en lastbilschaufför i Hörby som älskar bensin, BET365 och Robert Gustafsson som har nyckeln till Rosenbad?

    Sverigedemokraternas väljare utgör 17,5 procent av befolkningen visserligen men varför inte sikta in sig på de väljare som det faktiskt finns flest av? 

    Jag pratar alltså om de 28,2 procent av landets befolkning som trots allt röstar på Socialdemokraterna. 

    De 1,8 miljoner människor som ser en statsminister i Stefan Löfven – farbrorn som kan inneha Sveriges högsta ämbete och samtidigt se ut som att han tappat sin glass i en vattenpöl.

    De som röstar på Socialdemokraterna trots att barn föds i diket längs riksväg 90 mellan Sollefteå och Örnsköldsvik och att femtonåringar mördas i Malmö. En väljarbas som sett resultat – och är nöjda!

    Socialdemokraternas väljare måste vara landets mest lojala. De som inte sviker när minderåriga föds och dör på okonventionella sätt från norr till söder.

    Jag ska såklart inflika att Socialdemokraterna tappat halva sitt väljarstöd de senaste 50 åren. Men att Socialdemokraterna fick 50,1 procent i valet 1968 är ungefär som att hela svenska folket tittade på Sveriges Television 1968. Det fanns ju inga andra alternativ.

    Dessutom: De som övergivit Socialdemokraterna – för inte minst Sverigedemokraterna just – har gjort det sedan folkhemmet stod färdigt. Alltså människor som fick rent vatten, Vällingby och julvärd utan att bli nöjda?

    Vilka är de att lita på egentligen?

    Av: Ludde Samuelsson

    Följ på Instagram och Twitter: @luddesamuelsson

  • ✴︎

    ✴︎

    Liberalfeminismens vara eller icke-vara

    Eller som man också kan kalla det: “hur långt man kan gå för att rättfärdiga sina åsikter”. Lovisa tar dig genom sin lista över de mest motsägelsefulla sammansättningarna som vi (tyvärr) lärt oss att ta för givna.

    Eller som man också kan kalla det: “hur långt man kan gå för att rättfärdiga sina åsikter”. Lovisa tar dig genom sin lista över de mest motsägelsefulla sammansättningarna som vi (tyvärr) lärt oss att ta för givna.

    Självhjälp
    Va, nej? Själva definitionen av att behöva hjälp är att man inte fixar det själv, men att detta trots allt skulle vara möjligt har alltså hittepåförfattare tutat i oss (detsamma gäller förstås även i biståndssammanhang). Det är som att en blind leder en blind och att du i detta scenario är båda, det vill säga två blinda personer, men ändå ska leda dig rätt i livet. Mmmm, okej absolut “självhjälp”.

    Nationalsocialism
    Eller som det oftare kallas: nazism. Hur man får in socialism i nazism är beyond me och borde vara även för andra. I nationalsocialism har vi alltså ett klassiskt exempel på att det går att rättfärdiga åsikter genom en härlig motsättningssammansättning.

    Fulsnygg
    Denna tar jag lite motvilligt upp eftersom jag då och då bygger upp min egen självkänsla med argumentet att jag är just fulsnygg. Att det fula gör att min snygghet blir lite mer intressant – men nej. Ingen är fulsnygg. Du kan absolut ha ett intressant utseende, men är det verkligen snygghet då? Nej, det är det inte. Bara håll tummarna för att din personlighet väger upp för ditt okonventionella utseende.

    Vegetarisk salami
    Wow no cow! Absolut, men det betyder också att det inte är salami? Och det är okej, allt behöver inte vara kött. Ska man 2019 behöva gå semantiska omvägar för att vuxna ska förstå att grönsaker är bra för dig? Framför allt tror jag att det skulle vara bra för alla inblandade att sluta kalla glutentrådar som beskrivs som “svampig vetedeg” på Wikipedia för vegansk julskinka. Snälla.

    SVT Online
    I förra veckan fick vi reda på hur otroligt dåligt alla medarbetare på SVT Nyheter Online mår. Och inte undra på när de jobbar på ett ställe som försökt sätta ihop det mossigaste vi har (public service) med dess motsats (internet). Vuxenmobbning och publicistiska tveksamheter är bara vad man får räkna med om man försöker kombinera såna diametrala motsatser.

    Liberalfeminism
    Ja, och så har vi den älskade liberalfeminismen. Mästaren av alla andra motsättningssammansättningar – och som skapat sig en obestridlig plats i samhällsdebatten. Hur, hur, hur går det ihop? Liberalismen vars grundsten är individen och feminismen vars grundsten är kollektivet? Tillsammans? Nej va? Hur lyckades de lura i oss detta? Ja, det var fem frågetecken i rad men det är bara ett tecken på hur galet detta är. Men, säger någon nu “individens frihet innebär också kvinnans frihet blablabla”. Till det säger jag “Javisst, om kvinnans frihet definieras av rätten att själv bestämma att hon ska ta ut all föräldraledighet för att hon vill och att allt ska vara precis som förr. Precis som Birgitta Ohlsson en gång sa – och precis som Annie Lööf så snällt har fortsatt säga sen dess.

    Av: Lovisa Olai

  • ✴︎

    ✴︎

    ”Polisen begär åtkomst till mikrofonen. Tillåt?”

    Regeringen presenterar polisens nya supervapen mot de kriminella gängen: Hemlig dataavläsning. Ludde har listat ut vad inrikesminister Mikael Damberg egentligen menar.

    Regeringen presenterar polisens nya supervapen mot de kriminella gängen: Hemlig dataavläsning. Ludde har listat ut vad inrikesminister Mikael Damberg egentligen menar med det.

    Igår var det äntligen dags för regeringen att presentera lagförslaget för att ”komma åt de kriminella gängen” som ansvarig minister kom att uttrycka det.

    SVT sände direkt med ett nyhetsankare, en bisittare och en reporter inför troligen lika många tittare när inrikesminister Mikael Damberg tog ett stadigt grepp om talarstolen i Rosenbads pressrum och utropade gårdagen som ”dagen för hemlig dataavläsning”.

    Alltjämt ackompanjerad av en PowerPoint-presentation med samma slagfärdiga term skrivet i typsnittet Arial på en projektorduk bakom honom: ”Hemlig dataavläsning.” 

    Två ord som skulle få varenda gangster från Rosengård i Malmö till motsvarande område i Haparanda att skaka av skräck. Nu är sista skottet avlossat och sista granaten kastad för nu ska polisen få läsa av data… i hemlighet!

    Hemlig dataavläsning blev snarare två ord som med poetisk precision illustrerar svensk stat och myndighets oefterhärmliga förmåga att få vad som helst att låta daterat, harmlöst och helt obegripligt.

    Hemlig dataavläsning låter som ett utmärkt sätt att förhindra brott som planeras av kriminella som i huvudsak kommunicerar via blanketter som avläses maskinellt (naturligtvis under förutsättning att de textar tydligt).

    Och framförallt: Har inte det varit tillåtet för polisen tidigare? Är det år 2019 som regeringen lägger lagförslaget som ska ge polisen befogenhet att dechiffrera rövarspråket?

    Nej faktiskt inte. Efter en del dekryptering och dataavläsning av inrikesministerns anförande framgår det att han nu, blott femton år efter att Facebook lanserades, kommit fram till att uppgörelser i den undre världen främst inte planeras med Postnord.

    Därför ska polisen nu tillåtas avlyssna brottsmisstänktas sociala medier, i vissa fall genom att använda mobiltelefoners mikrofoner och kameror. 

    Alltså det där djupt och gravt integritetskränkande som Facebook och Instagram med största sannolikhet ägnar sig åt bara för att göra ens umgängeskrets helt omöjlig att tycka om:

     ”Igår pratade jag och min kille om yoghurt hela dagen och nu är mitt flöde bara Arla??”

    “Förra helgen var jag kattvakt och senaste veckan har jag bara fått reklam för kattmat?”

    ”Jag glömde köpa olivolja igår och nu får jag bara reseannonser för Toscana? Hur sjukt?!”

    Parentes: Jag menar inte att raljera över dig som är rädd för att bli avlyssnad. Jag är bara avundsjuk för att mitt privatliv, till skillnad från ditt, inte är av samma intresse för den där bunkern som självfallet existerar där Mark Zuckerberg, Donald Trump, Kim Jong Un och Vladimir Putin sitter med hörlurar och registrerar dina många långa samtal om yoghurt.

    Men! Med hemlig dataavläsning behöver åtminstone inte den brottsmisstänkta delen av befolkningen undra huruvida de är avlyssnade eller inte. Utöver riktad reklam för handgranater och huvtröjor får de vara beredda på mer frihetsberövande konsekvenser framöver.

    Polisens nya befogenheter kommer i alla fall vara ett direkt hot mot de kriminella som inte är försiktiga med vilka appar de ger åtkomst till mikrofonen eller kameran.

    ”Igår pratade vi om att knäppa en golare i Biskopsgården och sen när vi kommer dit är polisen där och griper oss. HUR SJUKT??”

    Av: Ludde Samuelsson

    Följ på Instagram och Twitter: @luddesamuelsson

  • ✴︎

    ✴︎

    Storbritannien 2029: En dystopi

    På lördag ska det brittiska parlamentet rösta om ännu ett Brexitavtal. Lyckas de inte komma överens får de krypa till korset och be EU om ännu lite mer tid att reda ut denna röra de försatt sig i. Hur lång tid kommer det egentligen att ta för Storbritannien att lämna EU? Lovisa målar upp en…

    På lördag ska det brittiska parlamentet rösta om ännu ett Brexitavtal. Lyckas de inte komma överens får de krypa till korset och be EU om ännu lite mer tid att reda ut denna röra de försatt sig i. Hur lång tid kommer det egentligen att ta för Storbritannien att lämna EU? Lovisa målar upp en bild av en framtid där ett avtal fortfarande inte realiserats – och det har stått Storbritannien dyrt.

    Året är 2029. Världen går snart in i ett nytt decennium och humöret är verkligen på topp. Lågkonjunkturen som slog till i början 2021 blev kortvarig och inte så djup som alla först förutspådde. Gretas lobbyism lönade sig och klimatet är back on track (absolut vi är fortfarande en nanomillimeter från total kollaps, men vi har i alla fall inte ramlat över kanten än). Och framför allt har ABBA återförenats. 

    Men, en sak har förblivit densamma under hela 20-talet. Brexit. Halvår på halvår har EU gett Storbritannien sex nya månader att komma på ett avtal, men ännu har de inte lyckats. Den brexitska mardrömmen är verklig i högsta grad och har drivit Storbritannien ner i en bottenlös spiral av oförutsedda, eller ja okej då ganska förutsägbara, händelser.

    Boris Johnson har lyckats hålla sig kvar vid makten genom ett loophole vilket innebär att det inte varit något val i Storbritannien sedan 2017 och landets demokratiindex ligger på historiskt låga nivåer. Johnsons blonda hår är sedan länge vitt och Jacob Rees-Mogg har hunnit ta oräkneliga tupplurar i underhuset. Jag tror faktiskt att han ligger och sover där just nu? Jajjemen, visst gör han det.

    Och vem skulle inte vara trött? Trött på den evighetslånga lågkonjunktur som hängt kvar här men passerat i resten av världen? Trött på att vara ett stående skämt i den internationella debatten? Trött på att ständigt behöva importera varor för att den brittiska marknaden kollapsat när hela målet med Brexit var att man skulle klara sig bättre själva? Fish and chipsen har tagit slut, de tokiga polishattarna har tagit slut, ölen har tagit slut. Allt har på något sätt tagit slut. Till och med brevpapper har man börjat importera (internet finns inte på de brittiska öarna sedan något år tillbaka).

     “Oh dear, we’re out of stationary! Do we have to start importing stationary as well??? Elizabeth, call the french!” 

    I EU har en inofficiell regel slagit rot som innebär att landet som innehar ordförandeskapet i unionen också måste bistå med en praktikant som stämplar Nej, Non, Nein på samtliga av Storbritanniens förslag på utträdesavtal, och numera även förfrågningar om att skicka mer brevpapper. Men det är ungefär så mycket energi unionen lägger på förhandlingarna.

    För samtidigt som Storbritannien går på knäna, blomstrar resten av världen. Det begynnande handelskrig som så många oroade sig över reddes ut kort efter att Trump förlorade omvalet och inför hela världen erkände att han faktiskt inte är smartare än en femteklassare. Forskare har hittat ett bättre alternativ till antibiotika vilket både räddat mänskligheten från bakterieresistens och utrotat en mängds sjukdomar som ebola, HIV och smittkoppor. Israel och Palestinas ledare tilldelades nyligen Nobels fredspris för sitt samarbete som resulterat i att den snart hundraåriga konflikten äntligen verkar vara löst, och bilderna från prisutdelningen när de två ledarna håller varandra i händerna och den norska kungen stilla gråter i bakgrunden kablades ut till en rekordpublik. Könsneutrala toaletter har på något vis slutat vara kontroversiellt. Att världen har gått vidare och utvecklats medan Storbritannien retirerat är alltså minst sagt en underdrift.

    Men, en sak fick brexitörerna i alla fall som de ville. Samtliga invandrare har lämnat Storbritannien för bättre möjligheter i andra länder.

    Text: Lovisa Olai
    Bild: Storbritanniens flagga 2029

  • ✴︎

    ✴︎

    Veckans nyheter

    Lovisa lär dig allt du inte behöver veta om Kina, Trump och EU-kommissionärerna i veckans nyheter – för dig som vill verka allmänbildad men inte orkar lägga någon energi på det.

    Lovisa lär dig allt du inte behöver veta om Kina, Trump och EU-kommissionärerna i “Veckans nyheter” – för dig som vill verka allmänbildad men inte orkar lägga någon energi på det.

    Folkrepubliken Kina fyller 70 år
    På tisdagen är det 70 år sedan Mao skapade Folkrepubliken Kina. Under jubileumsveckan firar man bland annat genom att byta strategi mot meningsmotståndare. Istället för att fängsla dem kommer dissidenterna nu att tvingas vara med i de otaliga mänskliga formationerna som med all sannolikhet kommer att kablas ut från firandet. Detta förlöjligande har mötts av kritik men majoriteten verkar ändå vara glada att slippa frihetsberövning.

    Trump vill träffa visselblåsare
    Presidenten har blivit hårt kritiserad efter att en visselblåsare hävdat att Trump försökt smutskasta Joe Biden genom hans son via den ukrainska presidenten (ja, det är lite rörigt). Nu vill Trump veta vem den här visselblåsaren är, trots att lagen skyddar visselblåsares anonymitet. För att få till det här mötet ska Trump ha sagt följande till visselblåsarens juridiska ombud: ”Pinky promise! Vi kommer inte alls att gripa, tortera och fängsla den här personen. Jag vill bara prata lite. Lovar.”

    Dags för utfrågningar av EU-kommissionärer
    I veckan kommer alla medlemsländers kandidater till EU-kommissionen att frågas ut innan de kan tillträda sina poster på riktigt. Men Ungern och Rumäniens kandidater sitter illa till. Ungerns kandidat László Trócsányis har misstänkta kopplingar till Ryssland och Rumäniens Rovana Plumb stoppas nu efter ett uttalande om att hon “inte riktigt gillar den blåa färgen på EU-flaggan. Kan vi inte byta ut den mot en blå i lite mer turkos ton?”

    Så! Med dessa nyheter i bagaget är du nu redo att ta dig an veckans lunchraster, dejter och middagar – som den allmänbildade personen du inte är.

    Text: Lovisa Olai
    Bild:
    Lovisa Olai, typ