djur

  • ✴︎

    ✴︎ , , ,

    Vad säger ditt val av hundras om dig?

    Efter att alla i hela världen skaffat hund har många hört av sig och efterfrågat fördomsprofiler relaterade till olika hundraser. Här kommer den äntligen: Gullis guide till dig som funderar på att skaffa vänner/partner med hund och som vill veta vilka hundägare du ska undvika – baserat på ras (OBS! hundras).

    Självaste Påven har nyligen uttalat sig om hur människor som egentligen är ämnade att skaffa barn istället skaffar hund, vilket enligt honom (och därmed även Gud) avhumaniserar människor. Jag tänker egentligen att det är att kasta sten i glashus samt undrar traditionsenligt varför han blir sådär besviken på lite färre barn i samhället, men äsch! Vi gör som vanligt när det gäller katolska kyrkan – vi släpper det.

    Efter att alla i hela världen skaffat hund har många hört av sig och efterfrågat fördomsprofiler relaterade till olika hundraser. Det första man bör fråga sig är varför någon skaffat hund över huvud taget, och varför inte en annan hobby kunnat fylla tomrummet. Kombinationen av tristess och bristen på umgänge är oftast svaret på denna fråga, där den nya frågan bör vara varför ingen vill umgås med personen i fråga. Kanske kan några av fördomsprofilerna nedan hjälp oss att reda ut detta. Här kommer en guide till dig som funderar på att skaffa vänner eller partner med hund och vill veta vilka hundägare du ska undvika baserat på ras (OBS! hundras). 

    Sankt Bernhard

    Ägaren har en komplicerad relation med sin pappa (eller så heter ägarens pappa Melker). Ägaren vågar därför inte släppa någon nära, men vill gärna ha någon med ett framavlat storkukslugn med sig vart hen än går. Ägarens väska är full av pepparspray, och det viktigaste på nyckel knippan är överfallslarmet. Det näst viktigaste är nyckeln till föräldrahemmet. Ägaren har gått många kurser i livräddning med hunden, mest för att ha ett sätt att rädda sig själv. Ägaren bantar också ständigt i hopp om att en dag kunna rida runt på hunden, som ägaren (även om hen inte skulle berätta det för någon) är lite attraherad av. 

    Chihuahua 

    Ägaren vet inte hur man stavar till Chihuahua, men skriver ju aldrig något, så gör det ingenting. Jämfört med en Chihuahua är ägaren inte alls så hjälplös. Allt är relativt.. Ägaren  har ett öga för smink, i bemärkelse att hen gärna sminkar dina ögon.

    Jack Russel

    Ägarens vänner brukar säga att hen är ”snackig”. Själv säger ägaren (bland väldigt mycket annat) att:

    1. ”Tur att jag har hund med tanke på hur mycket du gillar att fika. Ja precis. Året runt ja! Espresso house är bäst, för där är kladdkakan sådär lagom kladdig. Den får inte va torr. Det är för tradigt.”

    2. ”Det är ju direkt löjligt att folk kan va rädda för en så liten hund. Att ha en sån go hund kopplad är ju som att sätta snattare i fängelse. Det är den enda rimliga jämförelsen, eller hur? ja, jag vet.”

    3. ”Min hund har så mycket personlighet! Att den verkligen förstår mig! En gång när jag kom hem och var ledsen så tittade den på mig. Den måste ha förstått. Ja, jag vet att jag berättat det tidigare men det är ju fantastiskt.”

    Kamphund

    Jag vågar inte uttala mig, och bara det är en målande beskrivning. 

    Pudel 

    Ägaren har alltid önskat sig naturligt lockigt hår. Ägaren besöker därför hårfrisörskan cirka var tredje vecka för att lägga upp håret. Ägaren skulle kunna lägga det själv, men att tanken på att någon skulle få se hen i papiljotter är förödmjukande, om ens bara i teorin. Inte ens ägarens tunga, gammelrosa sammetsgardiner kan skapa tillräckligt insynsskydd för en sådan aktion. Ägaren har nyligen försäkrat sina smycken och sina tavlor. Man vet ju aldrig, så klåfingriga människor det finns nu för tiden. Folk som äter pommes och sen klappar pudeln utan att tvätta händerna är det äckligaste ägaren vet. Pudeln och alla andra ska gå fot och veta sin plats. Annars kan det gå hål på ägarens nylonstrumpor, och det är det näst äckligaste. 

    Golden retriever 

    Ägaren har tyvärr  ingen personlighet. 

    Labrador

    Tyvärr inte här heller. 

    Samojed 

    Ägaren behöver verkligen nya tinderbilder och dennas uppenbarelse lämnar enligt tidigare romantiska erövringar “mer att önska”. Båda ägarens föräldrar hjälper till med att gå ut med hunden, borsta hunden, dressera hunden och det viktigaste av allt – fotodokumentera när ägaren låtsas vara delaktig i dessa aktiviteter. Lyckligtvis fungerar planen (även undertecknad skribent kan erkänna att hon haft överseende för en och annan spegelselfie i bar överkropp om ett djur plötsligt uppenbarat sig). Därmed kan ägarens mamma hjälpa till att ta bort de vita hundhåren från den gråa soffa med kuddar mönstrade med den amerikanska flaggan varje gång en ny tjej ska komma hem till ägaren för att “se på film”. Ägaren väljer endast filmer som handlingsmässigt innehåller minst hunddöd, så att ägaren kan berätta att det är ”jobbigt bara att tänka på det”. 

     


    Grävande journalistik: Elvira Gullis Gullberg

    Antal ben som hittades under grävning: 0,5

    Sociala medier: gullisgullberg

    Antal gånger jag blev kissad på under spaningarna: 2 gånger (varav en gång var av en hund)

    Källa: stadsparken i alla städer

    Bild: min hund

  • ✴︎

    ✴︎

    Kostar det så smakar det rök (och gott)

    Det känns nästan lite nostalgiskt att hosta demonstrativt när man går förbi någon som konsumerar en cigarett. Det var länge sedan jag blev uppläxad om rökning. Det beror nog främst på att jag inte röker (eftersom att jag är så en så duktig och fräsch tjej) men också på att man får snusa inomhus, och…

    Varför är cigaretter farligt?

    Grundproblemet är att röken dödar dig. Tyvärr är det inte som en lägenhetsbrand där det sker från en dag till en annan. Det tar oftast skitlång tid att få problem och det är en del av problemet. Argumentet ”jag röker så länge jag tycker att det är gott” är ganska bra, eftersom det nog är ganska gott fram tills att du får symtom från din KOL och inte längre kan andas ut ordentligt. Hälsotillståndet blir än sämre av att rökare nu för tiden inte får stå i busskuren och därmed blir kalla och blöta*. Förutom blå läppar är det även lätt att rökare drabbas av blåa bollar, eftersom doften inte inbjuder till närgånget umgänge eller inköp av hyresrätt. 

    Vad kostar det att röka?

    50 spänn om dagen – det är inte ens en halv kinabuffé med dagens hutlösa lunchpriser = ingen bryr sig. Därför har det klassiska har varit att klumpa ihop summorna årsvis eller livstidsvis för att på så sätt påvisa hur mycket vi skulle kunna spara och vad pengarna skulle kunna räcka till. Enligt källa på nätet skulle det kunna räcka till en handpenning på en liten lägenhet på en mindre ort i Sverige. Och om du känner dig osugen på att flytta till Fogdarp kan du skänka en tanke till det svenska stackars folkhemmet och i luddiga summor går back cirka 31 miljarder per år. Detta är vad det kostar sjukvården per år att befolkningen puffar runt. Tyvärr räcker inte tobaksbeskattningen till för att täcka de hälsomässiga rökringarna på vattnet cigaretter ger. Räddningen kanske blir att snus har blivit hur fräscht som helst och säljs i butiker som vid första anblick ser ut som att de säljer smycken eller dyr lokal fisk. Här kanske vi på sikt kan få in lite extra snusskatt från tokförmögna tanter och ivriga influencers.

    Varför röker folk ändå?

    En teori är de skeva varningstexterna som kanske tydligare borde anpassas för att nå ut till riskgrupper. Med riktade budskap som ”rökning kan allvarligt skada folk i din husbil”,  ”din rökning kan även skada andra deltagare i Paradise Hotell” eller ”det är förenat med livsfara att utsätta din kamphund för passiv rökning” skulle man troligen se en större effekt. En annan teori är chokladcigaretterna, där konsumtion ses långt ner i åldrarna samtidigt som orden ”det börjar med en cigg” ekar i alla rökfyllda åsiktskorridorer. En tredje rykande färsk teori är såklart att cigarettkonsumenterna missat samtal kring faran med rökning eftersom de inte längre kan sitta och lyssna på uteserveringarna. 

    Det är fritt fram att göra som Snoop Dog och röka varje dag så länge det är gott. Men sen står du med stor sannolikhet där som en snopen hund några år senare och hostar, utan någon lägenhet i Fogdarp. 

    Rökridå

    *Smoke on the water


     

    Textförfattare: Gullis Gullberg
    Social: Sådär
    Sociala medier: gullisgullberg överallt
    Bild: Nej

  • ✴︎

    ✴︎ , ,

    Sveriges farligaste djur

    Just när vi trodde att vi inte hade några farliga djur i vår direkta närhet så kommer djur – och naturexperten Gullis och berättar hur det egentligen ligger till.

    Farliga djur finns enligt de flesta bara på safari och på zoo. Således är de ganska lätta att undvika om du inte råkar jobba med vargar på Kolmården*. Med det sagt finns fortfarande ett antal djur som kan vara oväntat farliga. Det inte min mening att skrämma någon i onödan. Syftet är snarare att du ska hitta ett alternativt utlopp för det primala adrenalinpådrag som du upplever varje gång du ser en vanlig husspindel. 

    DET FÖRSTA FARLIGA DJURET
    Småhundarna. Känns igen på att du brukar fråga deras ägare hur gammal valpen är och då får svaret att hunden är någonstans mellan åtta till tio år gammal. Alltså en vuxen minihund som beter sig som en snorvalp. Om du är ficktjuv har du säkert varit med om att du stoppat handen i någons handväska bara för att få handen antastad av någon bjäbbig terrier. Det är lätt att känna sig otrygg när man tänker på alla hundar som först slickar på bajs och sedan på dig, och sen kommer undan med det bara för att de är små och har något onaturligt framavlat attribut som “oproportionerligt stora öron” eller “naken”.

    FARLIGT DJUR TVÅ
    Som kryper ner i din läskburk för att frossa loss så fort du ställer ifrån dig den. Den lilla steklaren vägrar sen krypa ut och du blir tvungen att ge burken till en hemlös så att det är han som hamnar i getingsticket när han ska panta den. En tursam gång kanske den inte hinner ner i burken. Då kanske du istället lappar till getingjäveln med en tidning, bara för att inse att liket du nu har framför dig inte är en geting, det är ett bi. Bin – ett utrotningshotat släkte som sällan är aggressiva men som istället får dig att förgås av dåligt samvete eftersom du av misstag mördat någon som redan är i minoritet. Varken pantade burkar eller pantpengar till hemlösa kan väga upp något sådant. 

     

    ETT TREDJE FARLIGT DJUR
    Ljumma kvällar i skärgården. Intet ont anande bara ben i det höga gräset. Skymningen smyger sig på tillsammans med en annan smygare. Ljudlöst tar den sig innanför kläderna och biter sig fast. Sommarfest med sommarfästing. Den olustiga känslan av att någon suger på en i smyg. Inget suger så mycket som smygsug. Jag blir hellre jagad av vargar, som man säger i Kolmården.

    FARLIGT (TYP) DJUR NUMMER FYRA
    Virus har varit på tapeten ett tag nu, men bakterier på tapeten är mycket äckligare. Bakterier har fått åka någon slags snålskjuts på en massa positiv marknadsföring i form av fräsch yoghurt med bakteriekultur och härliga probiotika-läkemedel för tarmflora och fauna, men tänk dig själv att ha en inneboende du inte kan ställa krav på. Någon som fiser hemma hos dig och sen får du skulden för lukten bara för att den är i ditt hem. Dessutom har alla dina tarmbakterier sett ditt bajs, och jag vet inte varför, men det är något som är obehagligt med det. 

    DET SISTA FARLIGA DJURET
    Fiskmåsar blir ofta tillskrivna egenskapen “dumma i huvudet” men förra veckan kunde vi läsa i fågeltidningen “nya frön” att detta bara är en täckmantel. Där beskrevs hur fiskmåsen med noga uttänkta strategier tar över ditt liv, steg för steg. Ett vanligt misstag är att tro att det är olika fiskmåsar man träffar på. Det finns ju så många! Det har dock visat sig att det i själva verket ofta är samma individ som måsar sig efter dig och som skriker utanför ditt fönster hela natten, medveten om att du kommer lämna din lägenhet i försvagat tillstånd. Då är det lätt för måsen att bajsa på din cykel och plocka med sig din falafelrulle rakt ur handen på dig. En vanlig scen i de lite mer osäkra kvarteren i Malmö, närmare bestämt på Limhamn. 

     

    Nu är det upp till dig och mig att varna allmänheten för små hundar, bin, fästingar, bakterier och fiskmåsar. Vi kanske är högst upp i näringskedjan idag, men även näringskedjan kan ha en svag länk. Länken till den här artikeln till exempel. Nu avslutar jag texten, innan jag skriver fler metaforer som inte håller. 

    *Om du gör det behöver du inte läsa denna artikel. Sluta läsa direkt. Fri hopp och lek för dig. Seriöst. Njut av livet medan du kan. Det går inte i repris. Förutom när det skildras i dokumentärer om vargattacker.


    Text och analys: Elvira Gullberg

  • ✴︎

    ✴︎

    Fågelskådisen – ett nykläckt sexobjekt

    Fågelskådaren har erövrat titeln som sexsymbol och vi står som fågelholkar och undrar hur det kommer sig att dessa mesiga Vaktel-vurmare, Fiskmås-fans och Lunne-lovers plötsligt inte ens behöver en wingman.

    Fågelskådare har länge släpats i smutsen. De har dock tett sig anmärkningsvärt obrydda om detta, troligen på grund av att de oftast redan är just smutsiga. Med gräsfläckar på knäna som för tankarna till svenskt midsommarfirande har de lommat runt i skogarna långt från dig och mig och spanat efter fjäderfä. Potentiella partners har tidigare undvikit dessa bird-nerdz. Fågelskådarna har tillsammans med frimärkssamlarna och modellbyggarna kategoriserats som mesar.

    Men alla vi som hackat på dem har gjort en helomvändning. Nu söker vi oss istället likt flyttfåglar söderut på fågelskådarnas kroppar, på jakt efter en lämplig gren att sitta på. Alla dessa tidigare oönskade gökungar, har blivit önskade gök-kungar. Men vad är det som gör att fågelskådarna plötsligt fått det livat i holken? 

    1. Kamouflagekläderna. Sverige har ju som bekant brist på länder att kriga mot och därför suktar nu alla vi uniformsuppskattare efter män i khaki att slå klorna i. Ju fler fickor desto fler flickor. Det finns även andra fågelskådarbeteenden som tangerar de militäriska såsom att vara uppe med tuppen och att ha konstiga hattar. Man skulle kunna tro att jägare skulle falla oss mer på läppen men det finns i skrivande stund fortfarande inte en rådjurstek i världen som väger upp barndomstraumat ”Bambis mamma”.

    2. Kikaren. Efter den hårda “you wouldn’t steal a car”-kampanjen mot illegal nedladdning lever vi tyvärr i ett piratfritt land. ”Skepp och hoj” är ersatt med ”anti-depp och Voi”. Eftersom allas* ideal är antingen Johnny Depp, Orlando Bloom eller Keira Knightley letar vi nu efter andra grupper som också använder kikare, vilket gör att våra korpgluggar riktas åt fågelskådarnas håll.  Vi hoppas att de snart får oss i kikaren

    3. Fågelboken. Denna pekbok för vuxna tillåter oss att äntligen få läsa något med bilder. Bredvid decimeter tjocka böcker och facklitteratur blir fågelboken snarast fuck-litteratur. Med färgglada foton och illustrationer kontrasterar den mot alla torra litterära klassiker. Det känns sexigt retro-hipstrigt med analoga bilder, och därför har vi nu tappat räkningen på antalet gånger vi fantiserat om att luta oss in över en fågelbok, dra pekfingret förföriskt över någon random sparv och underdånigt kraxa “och vad är det där för fågel?”

    4. Lockropen. Vanliga skådisar påfåglar sig och gör sig till på galor. Ett konstlat beteende som vi tröttnat på. Fågel-skådisarna sjunger och visslar på ett uppfriskande och naturligt sätt. Efter år av undermåliga raggningsrepliker framstår de fågelhärmande muntergökarna som betydligt mer genuina. Vi svarar därför kvittrande. Är du en av dem som brukar cat-calla alla av det kvinnliga könet på möllevångstorget? Prova att låta som en hackspett istället (inklusive att dunka huvudet mot ett träd), så ska du se att du kommer få ligga jättemycket.

    5. Att han faktiskt har en hobby. Egentligen det enda hållbara argumentet i kråksången. Nästa gång vi frågar vad någon gör på fritiden och får svaret ”gymmar och hänger med polarna” drar vi åt skogen. Och om man har tur kanske man träffar på någon snubbe där som faktiskt har ett intresse. Till exempel en fågelskådis. 

     

    Så här står vi nu och hoppas på att någon skådis ska vilja smaka på just vårt örngott. Hellre en fågelskådare i handen än tio andra snubbar på krogen. Men vi är tyvärr hönshjärnor allihop, för fågelskådarna bryr sig förstås fortfarande inte. Våra ändor kommer aldrig överträffa en flock änder och mina bröst och min häck kommer aldrig överträffa svalor som häckar.

    *Exakt 100% av alla i hela världens

    Text: Elvira “Gullis” Gullberg
    Bild: Skalenlig verklighetsskildring av alla dagar från och med nu
    Följ på Instagram och Twitter: @gullisgullberg

     

  • ✴︎

    ✴︎

    Visst gör det ont när kroppar brister?

    Gullis förklarar här varför vårjackan kallas “Vår-Jack the Ripper” och hur du kan undvika att behöva stå i vårdkö och vårkö. Den enda uthärdliga svenska årstiden är här och vårjackorna plockas fram. Vår tids och vårtids största fara.

    Relativt den grå hösten, den gråare vintern och den ständiga besvikelsen svensk ”sommar” så kan våren lätt framstå som en enligt källa ”riktigt behaglig episod”. Vanliga skrik byts ut mot så kallade ”vårskrik” som indikerar att nu finns det möjlighet att tillfälligt maskera din panikångest i en snygg vårjacka. 

    Att hänga undan vinterjackan har kommit att symbolisera hur lätt man kan känna sig om axlarna när denna tyngd tas av. Ett ok som byts mot ett ”OK” (med tanke på att alla dunjackor ofta består av i genomsnitt sju kanadagäss så är det en riktigt rimlig metafor). Våren är här och då säger vi ”no” till gäss* och plockar fram vårjackan.

    Säg yes till gäss ungdomar!

    Vårjackan – åh, vårjackan – likställs med lätthet och barfotadans och spirande ljusgröna knoppar. Den tål varken vatten, vind eller något annat svenskt väder, men samma minut kalendervåren infaller får den ändå ta dunjackans plats på galgen. Galghumor, eftersom den meteorologiska våren minst sagt låter sig väntas på. Och nu börjar den. Nu börjar kampen för lätthet och fåfänga. 

    Vårens första dag
    Dag ett i vårjacka. Vinterjackan med all sitt dun ligger nu nerpressad i en kartong på vinden. Ett säkert skydd mot fågelinfluensan samtidigt som du helt ovetande är ett steg närmare säsongsinfluensan. Du är nöjd. Utanför ditt fönster syns den bleka vårsolen. Du tar bilder på nyutslagna vintergäck och delar i alla dina sociala mediekanaler med texter som ”vårvindar friska” eller ”släpp fångerne, loss det är vår!” eller ett citat från en dikt av Karin Boye, som det litterära geni du är. Våren inspirerar dig helt enkelt, förklarar du för alla som inte frågar.

    Vårens andra dag
    Dag två i vårjacka. Ösregn och snålblåst. Du funderar på varför det kallas snålblåst när det verkligen inte är snålt med blåst. Du har snuva och känner dig snuvad på våren. Du försöker muntra upp dig med att du åtminstone har en stilig vårjacka, men du hör knappt dina egna tankar eftersom vinden viner i dina öron. 

    Vårens tredje dag
    Dag tre i vårjacka. Du upptäcker till din fasa att du använt Karin Boyes dikt ”ja visst gör det ont” som caption till dina bilder på vårblommor tre vårar i rad. Du försöker genast radera bilden men dina fingrar är stelfrusna och du råkar istället gilla en jättegammal bild på din före detta partners nya förmåga, samt skicka en gråtskratt-emoji till en vagt bekant. 

    Vårens fjärde dag
    Armbandsurets visare att frusit fast. Snödroppar, vintergäck, krokus och du är utslagna. Du försöker tina upp din nattfrostiga lekamen med långa varma duschar. Meteorologerna pratar om rysskyla och du blir iskall utvändigt, men desto kallare invändigt eftersom du tänker på den kommande elräkningen. Du finner tröst i att du är så blek att du i alla fall sett rik ut om det varit 1700-tal. Du kan inte riktigt förklara för omgivningen hur det tröstar dig.

    Vårens femte dag
    Du läser i din journal att det är dag fem i vårjacka. Om hjärnan vanligtvis har konsistensen av smör hade din hjärna nu varit omöjlig att bre på en macka. Du tänker nöjt att nu behöver du aldrig mer slå i din lilltå igen. Och inte någon annan tå heller. Dina förfrysta och nu amputerade tår har du sparat i en glasburk som står på ditt nattduksbord. Bredvid tåburken står några slokande vintergäck i en vas. Dina vårkänslor spirar ikapp med blommorna. Du må har fällt några tår, men inte några tårar, tänker du medan du slokörat haltar upp på vinden för att hämta tillbaka dunjackan.

    *se: engelska språket

    Text: Gullis Gullberg
    Bild: Modefotografen Henke Håkansson
    Insta: @gullisgullberg
    Twitter: Gullisgullberg (har inga följare men postar ändå ibland)