humor

  • ✴︎

    ✴︎

    HÄSTTJEJEN – ett SEXOBJEKT?

    Hur kommer det sig att alla män som ser en hästtjej verkar vilja ”lägga mulen i blöt?” Är det helt enkelt på grund av den erotiska filmen ”Ridskolan”, eller är det något annat? NISCH har tagit reda på svaret.

    Hästtjejer. Denna starka minoritetsgrupp som spenderar en stor del av sin livstid med att med att bära runt på bajs. Trots detta verkar många dela bilden av att hästtjejer är en kinky typ av tjejer. 

    Hur kommer det sig att varje man som ser en hästtjej verkar vilja lägga mulen i blöt? Är det halmen i håret som för tankarna till sänghalmen? Är det på grund av att män inte har alla hästar hemma och vill kompensera med en tjej som har det? Eller är det helt enkelt på grund av den erotiska filmen ”Ridskolan”? Ja, om detta tvista de olärde – även jag – som nu tagit mig an denna brännande fråga (OBS! brännande eftersom det är ett hett ämne (hett som i sexigt alltså)). 

    Med hjälp av morot, piska och en så kallad galopp-undersökning* har jag – Gullis Gullberg – djupintervjuat män om varför de dras till hästtjejer mer än en hästtjej dras till en brunstig hingst (titta, nu gjorde jag också det? *frustrerad frustning*). Den vidöppna frågan som ställdes var: 

    Varför är du så kåt på hästtjejer?

    MAN 1
    Man 1 : För att… vänta va?
    Gullis: Nähä du. Du hade redan börjat, fortsätt med det du tänkte säga.
    Man 1 : …
    Gullis: *smackar lite*
    Man 1 : Ja, jo… det är väl kanske för att de gränslar hästarna. 
    Gullis: Men va? Då borde det vara hett med cykling också? Och det kan vi nog alla vara överens om att det inte är. Men okej, jag hör vad du säger. Gränslandet ligger alltså i gränslandet för snusk.

    MAN 2
    Man 2:
    Det är nog för att hästredskap kan användas i sexuella sammanhang. Typ piska och gagball.
    Gullis: Du menar nog betsel. Men ja – du har rätt. Allt funkar riktigt bra. Det var såklart en utmaning med sadeln, men det gick.
    Man 2:
    Gullis: Vill du verkligen ha en häst som stilikon? Det blir ju bara läder och metall.
    Man 2: Det är nice.
    Gullis: Det låter som att det är goth nog för sig i alla fall.
    Man 2: : ….

    MAN 3
    Man 3: Det är på grund av porrfilmen “Ridskolan”.
    Gullis: Tack men nej tack. 

    MAN 4
    Man 4: Det är nog för att hon har en dominant roll.
    Gullis: Du menar att hon tvingar hästen att gå runt på alla fyra som en submissive little bitch? Är det drömmen att bli behandlad så?
    Man 4:
    Gullis: Svara på frågan.
    Man 4: Nä?
    Gullis: Så duktig du var nu! Här får du en sockerbit!

    MAN 5

    Man 5: Jag tror det är porrfilmen om “Ridskolan” som…
    Gullis: Tack, det räcker.

    MAN 6
    Man 6: Vet inte. Det känns som att de kan hantera stora grejer.
    Gullis: Hur skulle du hantera den storleksmässiga konkurrenssituationen som uppstår?
    Man 6: Inga problem för mig. 
    Gullis: Vänta nu…vad menar du med…
    Man 6: *Galopperar iväg*
    Gullis: Aha. 

    Gallopundersökningen talar sitt tydliga språk. Det är hästtjejernas tydliga kommunikation som får män att fantisera innanför hästboxen. Istället för vaga hintar som “lite till vänster”, ”fortare” och “jag gillar inte det där” ger hästtjejerna rapp återkoppling, allt från ett piskrapp när det går för långsamt till en äppelbit och en klapp på halsen när han varit riktigt duktig. Som vanligt är det kommunikationen som är viktigast i alla mellanmänskliga kontakter**.

    *Gallupundersökning som avser hästfrågor
    **Skojar bara, orsaken är såklart den erotiska filmen “Ridskolan”. 

    Text: Gullis Gullberg
    Hemsida: gullisgullberg.se
    Hittas på Sociala medier: tiktok och facebook under namnet gullisgullberg
    Hittas även i: stallet

  • ✴︎

    ✴︎

    Fågelskådisen – ett nykläckt sexobjekt

    Fågelskådaren har erövrat titeln som sexsymbol och vi står som fågelholkar och undrar hur det kommer sig att dessa mesiga Vaktel-vurmare, Fiskmås-fans och Lunne-lovers plötsligt inte ens behöver en wingman.

    Fågelskådare har länge släpats i smutsen. De har dock tett sig anmärkningsvärt obrydda om detta, troligen på grund av att de oftast redan är just smutsiga. Med gräsfläckar på knäna som för tankarna till svenskt midsommarfirande har de lommat runt i skogarna långt från dig och mig och spanat efter fjäderfä. Potentiella partners har tidigare undvikit dessa bird-nerdz. Fågelskådarna har tillsammans med frimärkssamlarna och modellbyggarna kategoriserats som mesar.

    Men alla vi som hackat på dem har gjort en helomvändning. Nu söker vi oss istället likt flyttfåglar söderut på fågelskådarnas kroppar, på jakt efter en lämplig gren att sitta på. Alla dessa tidigare oönskade gökungar, har blivit önskade gök-kungar. Men vad är det som gör att fågelskådarna plötsligt fått det livat i holken? 

    1. Kamouflagekläderna. Sverige har ju som bekant brist på länder att kriga mot och därför suktar nu alla vi uniformsuppskattare efter män i khaki att slå klorna i. Ju fler fickor desto fler flickor. Det finns även andra fågelskådarbeteenden som tangerar de militäriska såsom att vara uppe med tuppen och att ha konstiga hattar. Man skulle kunna tro att jägare skulle falla oss mer på läppen men det finns i skrivande stund fortfarande inte en rådjurstek i världen som väger upp barndomstraumat ”Bambis mamma”.

    2. Kikaren. Efter den hårda “you wouldn’t steal a car”-kampanjen mot illegal nedladdning lever vi tyvärr i ett piratfritt land. ”Skepp och hoj” är ersatt med ”anti-depp och Voi”. Eftersom allas* ideal är antingen Johnny Depp, Orlando Bloom eller Keira Knightley letar vi nu efter andra grupper som också använder kikare, vilket gör att våra korpgluggar riktas åt fågelskådarnas håll.  Vi hoppas att de snart får oss i kikaren

    3. Fågelboken. Denna pekbok för vuxna tillåter oss att äntligen få läsa något med bilder. Bredvid decimeter tjocka böcker och facklitteratur blir fågelboken snarast fuck-litteratur. Med färgglada foton och illustrationer kontrasterar den mot alla torra litterära klassiker. Det känns sexigt retro-hipstrigt med analoga bilder, och därför har vi nu tappat räkningen på antalet gånger vi fantiserat om att luta oss in över en fågelbok, dra pekfingret förföriskt över någon random sparv och underdånigt kraxa “och vad är det där för fågel?”

    4. Lockropen. Vanliga skådisar påfåglar sig och gör sig till på galor. Ett konstlat beteende som vi tröttnat på. Fågel-skådisarna sjunger och visslar på ett uppfriskande och naturligt sätt. Efter år av undermåliga raggningsrepliker framstår de fågelhärmande muntergökarna som betydligt mer genuina. Vi svarar därför kvittrande. Är du en av dem som brukar cat-calla alla av det kvinnliga könet på möllevångstorget? Prova att låta som en hackspett istället (inklusive att dunka huvudet mot ett träd), så ska du se att du kommer få ligga jättemycket.

    5. Att han faktiskt har en hobby. Egentligen det enda hållbara argumentet i kråksången. Nästa gång vi frågar vad någon gör på fritiden och får svaret ”gymmar och hänger med polarna” drar vi åt skogen. Och om man har tur kanske man träffar på någon snubbe där som faktiskt har ett intresse. Till exempel en fågelskådis. 

     

    Så här står vi nu och hoppas på att någon skådis ska vilja smaka på just vårt örngott. Hellre en fågelskådare i handen än tio andra snubbar på krogen. Men vi är tyvärr hönshjärnor allihop, för fågelskådarna bryr sig förstås fortfarande inte. Våra ändor kommer aldrig överträffa en flock änder och mina bröst och min häck kommer aldrig överträffa svalor som häckar.

    *Exakt 100% av alla i hela världens

    Text: Elvira “Gullis” Gullberg
    Bild: Skalenlig verklighetsskildring av alla dagar från och med nu
    Följ på Instagram och Twitter: @gullisgullberg

     

  • ✴︎

    ✴︎

    Problematiska Jultraditioner

    Lars Lerin släng dig i väggen – här kommer FOLKETS julvärd Lisa Dahlin och visar hur det ska göras.

    Aah.. julen. En tid för lugn och absolut ingen problematik, säger ytterst få. Alla har vi våra jultraditioner, oavsett om de består av att sitta hemma och äta sockerpotatis (??) ifred eller att lyssna på sin morbror hålla tal om den ökande invandringen. Allt som oftast är dessa traditioner “problematiska” på något sätt. Ett ord som används alldeles för ofta om alldeles för mycket, jag vet, men jag känner att är det någon gång man har användning för det så är det under jul. Inspiration för följande traditioner kommer inte bara från egen erfarenhet, utan också från våra kära läsare! (Ni kan följa @magasinetnisch för framtida tillfällen att uttrycka hemska saker).

    Glad december på er alla, nu kör vi!

     

    Fyllan

    Vad jag förstått så är just drycken en viktig del av julen för våra läsare. Snaps, öl, GT… vad som helst så länge det kommer i kvantitet! Sluddrar inte tomten är det inte jul, och gräver farmor inte oliver ur glaset med fingrarna och svär åt barnbarnen så uppnås inte julefrid. 

    Inte min farmor förstås, hon e en levande ängel och hon kan de vackraste snapsvisor jag hört.

     

    Mandeln

    Alla vet ju att målet som 20+ är att ta hem någon “värd att visa upp” på jul en vacker dag. Det är tillräckligt med press. Men sedan införde någon traditionen att den som får en mandel i gröten ska gifta sig inom ETT ÅR?? Att plötsligt ha en tidsstämpel på exakt när giftermål ska ske, oavsett tidigare relationsstatus, är ångestingivande uppåt väggarna.

    Sen har vi en än mer problematisk tradition i och med att det stoppas TVÅ mandlar i gröten hos familjen Dahlin. Och att de två som får mandlarna då blir de som ska gifta sig. Med varandra. Jag vill påminna om att detta alltså är en tillställning för släkten. Antingen är man redan tillsammans med någon där – eller så ska man ABSOLUT INTE bli det.

     

    Werner o Werner

    Att kunna rappen till Juligen som var så coolt när jag var 13 har nu blivit, just D(et) – Problematiskt. Det finns en gräns för vad man får utsätta andras öron för, oavsett vilka låtar man kan tycka räknas som en del av traditionen.

    Att ens sätta på “Vår Julskinka har rymt” med Werner & Werner ironiskt (där ett skämt på riktigt är “lite svin(n) får man räkna med”), är något som rättfärdigar våldshandlingar. 

    Promenaden till kyrkan

    Ateisterna där ute ser kanske självaste kyrkobesöket som det mest problematiska, men då är det bara för att de är omedvetna om den livsfarliga promenaden dit. Aldrig har jag haft så mycket sympati till arbetande i äldrevården som när jag tillsammans med de andra ungdomarna ska slussa en grupp 50+are nerför isiga backar och förrädiska trappor. Ett krossat knä är oundvikligt, och har det snöat innebär det en ökad risk för brutna näsor eftersom ingen född innan 90-talet fick lära sig hur man har ett sansat snöbollskrig. 

     

    Misteln

    Återigen. Vi är alla släkt. Vad är meningen med detta. Behöver vi med de stigande tittarsiffrorna på incest-porr verkligen hälla bensin på den elden? De flesta ser det som en platonisk grej. Andra kan se det som en möjlighet. Det är som att någon slags pedofil till gammel-gammel-farfar hittade på en massa tveksamma traditioner, och sen har vi bara behållt dom. Snart säger väl någon till mig att det inte är normalt att barnen runkar av tomten innan de får paket.

     

    Bråk

    Ingen jul utan lite knytnävsslagsmål. Vare sig det handlar om vidriga politiska åsikter eller fel One Direction – dvd i paketet så har vi alla haft våra tvister. Vanligast förekommande är kanske skrikmatchen under Kalle Anka, som på något vis fortfarande kan locka fram provocerande åsikter om både ljudvolym och mänskliga rättigheter.

    I ärlighetens namn så är allt detta det jag älskar med julen. Utan någon egentlig anledning följer vi år efter år samma gamla mönster, oavsett om vi tycker det är trevligt eller inte. Vi utsätts för samtal vi kanske hellre hade varit utan, och tvingas gifta oss med släkt. Det är aldrig perfekt, någon är alltid sen, man känner sig alltid slut och tom efteråt, och det är helt underbart! Jag har förstås en otrolig tur som tycker om de jag enligt tradition umgås med, så jag vill skicka en extra julhälsning till dem. Och säga till er andra att nu tar jag jullov. Fram till januari kan ni bara nå mig i mataffären där jag inhandlar saffran och julmust. Go jul!

    Av: Lisa Dahlin
    Följ på insta: @lisadahlin
    Källor: Julen 2019, våra kära läsare


  • ✴︎

    ✴︎

    Varför du INTE ska vaccinera dig

    Lisa har tankar om vaccin. De flesta är vidriga.

    PANIK i Sverige. Bankmän vägrar jobba hemifrån. Studenter lyckas inte avstå torsdagsölen. Äldre åker mer kollektivt än någonsin. “Det enda som kan rädda oss nu” säger de “är ett vaccin”. 

    Kanske är det bara några veckor bort, kanske hinner naturmedicinen komma på att “kanel fungerar lika bra” innan dess. Oavsett när det kommer så borde ditt svar vara TACK men nej tack. 

     

    Diskussionen kring vaccin är het – botar det verkligen sjukdom, eller hade medicinmännen kring 1800-talet i själva verket rätt när de ordinerade ett kilo blodiglar och en lobotomi? Faktum är ju att vi klarat oss genom en hel massa pandemier innan detta. 1300-talets digerdöd och 1920-talets spanska sjukan har båda kommit och gått. Utan något vaccin till hjälp! Sen lämnade de ju ett spår av döda efter sig, men det löste ju sig till slut. 

    Många har väl i sina yngre dagar hört talas om Karius och Baktus, kända tandbakterier som man ständigt fick höra om hur onda de var. Det vi inte fick veta var att vaccin i princip är samma sak som att bjuda in Karius och Baktus störiga kusiner på partej i lilla blodomloppet. Satan i en liten spruta! INJICERA sig med baciller för att slippa baciller? Det hör ju alla att det är inte logiskt, och jag vägrar lyssna på doktorer som försöker övertyga mig om något annat. Det är ju heller inte så skönt att ta sprutor, eller hur? Säger någon till dig att “antingen kan jag nypa dig här och nu, eller så ser vi vad som händer” så är valet plötsligt inte så svårt.

     

    Många som är för vaccination hävdar att deras argument baseras på logik och fakta. Men då undrar jag – vart är känslan? För hos mig finns det en liten känsla som säger att jag inte ska stötta The Man genom ett besök till en vaccinationscentral. Vem är The Man? Det vet jag inte, men jag har en känsla av att han verkligen har en plan för just mig och min vaccination, och den tillfredsställelsen tänker jag då fan inte ge honom. 

     

    Nej, vaccin är inget jag känner behövs. Jag gillar idén om flockimmunitet, för då kan jag fortsätta med min vardag ostört! Fortsätter vi som vanligt så kommer ju hela det här viruset blåsa över snabbare, precis som ett försök att bygga korthus är över mycket snabbare utan vindskydd.

    Text och collage: Lisa Dahlin

  • ✴︎

    ✴︎

    Livskvalité i rymden

    Lisa har tröttnat på nyheter om gegga i rymden och kräver skönare forskare.

    Nyheter om liv på andra platser i universum slår aldrig fel. En halv sekunds tanke av “najs – wow – existentiell kris – jaha”, sedan återgår vi till det normala. Varför fascinerar dessa nyheter inte lika mycket som de realitystjärnor  med tillhörande IQ man får läsa om vecka ut och vecka in i onlinetidningar om man har betalat för plusartikeln? Jo, det ska jag säga. 

    Vi lockas med rubriken “Liv i rymden”. Alla är vi överens om att det finns liv i rymden men vi hoppas såklart få en tydligare bild av det och klickar oss in. Är det en enhörning? Är det baby yoda? Istället får vi en förklaring om varför det skulle vara en “otroligt stor upptäckt” varje gång någon har sett TECKEN på att en pöl kan finnas på någon i övrigt torr himlakropp någonstans 700 ljusår bort. Vi tappar intresset snabbare än efter säsongsavslutningen i Game of Thrones. Något som nyss verkade så viktigt känns nu som ett otroligt slöseri av vår dyrbara tid. Problemet är inte strömmen av nyheter, det är forskarna.

    Forskarna letar efter fel tecken på liv. En pöl…. Hur kan NASA ha funnits sedan 1958 utan att EN ENDA person föreslagit att skjuta ut en iphone i intet och se om den kopplas till något wifi med namnet “Wi-fiser i rymden”. Skicka iväg en radiovåg med Bomfunk MC’s Freestyler på repeat och se vilka som jammar! Vi letar ju för guds skull inte bara efter tecken på liv. Vi letar efter tecken på underhållande liv. Gröna typer med för många tuttar, egna versioner av “jackass”, och jävligt coola nya droger. Forskare som ägnat hela sina liv åt att lyssna på samma gamla radiovågor vet inte vad folket suktar efter. “Vi har hittat liv ute i rymden” säger de. Vad är det för liv ni hittat? Är det likt ert egna är det inget att ha. Amöbor i vatten under en tråkig skorpa kan man la hitta här hemma också. Använder du ordet “mikrobiskt” i din beskrivning av liv så överskattar du inte bara min läsförståelse, utan även mitt intresse för upptäckten av ny gegga.

    Första gången jag hörde talas om en planet som gick under kategorin “beboelig” blev jag överlycklig. Jag hade sett både Star Wars och Star Trek och visste exakt vad jag hade att vänta mig. För vi tänkte väl oss alla att vi skulle vara en del av den första generationen jordbor som fick skaka hand med en intelligent tentakel-person. Men med varje nyhet om att de skickat ännu en robot till någon tråkig stenplanet runt hörnet, eller försökt “analysera gaser”, så dämpades min exaltering. Vad håller de på med? Det är som att någon skulle studera halva sitt liv för att bli marinbiolog och sen spendera andra halvan av livet med att undersöka den lokala inomhuspoolen.

    De letar efter planeter med bra atmosfär, men har glömt kolla efter planeter med skön stämning. Människor är inte bara skapta för att överleva, vi är skapta för att ha det lite gött också. Det är inte någon slump att vi älskar socker och sex så mycket som vi gör. Hitta en planet med de tre viktigaste ingredienserna för överlevnad; skoj, kul, och lite såna där coola självlysande växter som i Avatar. 2021 vill vi ha resultat, annars får journalister och forskare gå ihop och hitta på nyheter som håller utöver rubriken.

    Av: Lisa Dahlin

    Följ på insta: @lisadahlin

    Källor: NASA-forskare får kontakta mig på egen risk om de har ett problem med min fakta.