just nu

  • ✴︎

    ✴︎

    Titan-ubåten

    Lisa sammanfattar Titan-olyckan för dig som missat.

    Checkade du ut inför midsommarhelgen, och missade därmed slutet på berättelsen om den försvunna ubåten fylld med miljardärer? De goda nyheterna är att delar av ubåten har hittats! Den dåliga nyheten är att den har hittats i delar. Vad hände? Jag ska sammanfatta det viktigaste:

    Söndag morgon lämnar en liten ubåt vid namn Titan vattenytan och dyker ner mot vraket från Titanic. Ubåten är fylld med miljardärer som är för rika för att bara titta på filmen med DiCaprio. De blev på förhand påminda om riskerna i en sådan expedition, i och med att Titanic ligger på otroliga 3800 meters djup. “Oj, då måste man ha någon form av träning för att delta?” tänker ni. Nej! Kraven: Du ska vara 18 år fyllda, kapabel att sitta still en längre stund, och kunna klättra på en stege. Underförstått är det också ett krav att vara miljonär förstås, då resan kostar ca. 250 000 dollar per person (För referens ca. 400 miljarder svenska kronor som det ser ut idag).

    För oss utan miljarder så känns det kanske som en dålig investering, när de pengarna kunde ha gått till roliga saker som lite goda ostar, en helg på spa, eller att man unnar sig lite bregott en vecka. Medkänslan har därmed inte vart så hög som den kanske brukar vara vid sådana här katastrof-nyheter. När man jämför deltagande kommentarer mellan detta och säg, ett gäng gulliga fotbollsungar i en grotta, så är skillnaden nästan lika stor som Anne Frank i gårdshuset och Hitler nere i bunkern.

    Bara 1,5 timmar efter dykningen förlorar man kontakt med ubåten, en chock eftersom de förberett så väl med både sms-kontakt och en tv-spelskontroll. Nu i efterhand kanske de inser att de borde använts sig av någon lite mer tillförlitlig kontroll, som till exempel den för Apple TV, eller kanske någon sådan där Siri eller Alexa-variant. Sökandet påbörjas i alla fall ganska snart därefter, eftersom man vet att de endast har 96 timmars syre ombord. 

    På måndagen är oron stor. Men inte så stor att man missar en Blink-182 konsert. Från konserten får vi ta del av live-twittring från en av miljärdarernas styvson. Han inleder;

    “It might be distasteful being here but..”

    Ah, jag tänkte precis påpeka hur osmakligt det var, men så skrev han BUT.

    “…my family would want me to be at the Blink-182 show as it’s my favorite band and music helps me in difficult times.”

    Han går alltså inte på konsert efter att hans styvpappa har dött, utan under tiden han är någonstans på 3000+ meters djup och kanske eller kanske inte kämpar för sitt liv. Men i sorg och förvirring gör man förstås tokiga saker. Som att sedan fortsätta tweeta och tagga bandmedlemmarna för att få lite sympati-VIP;

    “My stepdad Hamish is on this submarine lost at sea. I’m devastated but coming to the San Diego show tonight so you guys can give me hope and cheer me up.”

    Hade jag gjort samma sak om min pappa varit förlorad i en ubåt någonstans och jag trodde att jag skulle kunna få ett nyckelhalsband som gav mig tillgång till One Directions loge? Kanske. Men då var jag också 14. Och jag är ganska säker på att jag inte hade fortsatt sympati-tåget för att stöta på tjejer och be om deras OnlyFans. 

    Nog om läbbiga söner med empati-problem! Det blev onsdag, och räddningsinsatsen rapporterade nu att man hade hört smällar under vattnet. Smällar som i knackningar inifrån en ubåt? Eller utifrån? Kan anledningen bakom katastrofen vara så enkel som att det där skämtet om hur man får ut norrmän ur en ubåt blev verklighet? Och har späckhuggare fingerfärdigheten för att knacka på en ubåt?

    Nej, på torsdagen hittade man nämligen delar av ubåten. Sättet de ska ha blivit till just delar istället för en enhet lär ha varit någon form av implosion, och denna bör ha gjort mer ljud ifrån sig än lite lätta knackningar. Troligtvis skedde implosionen redan innan räddningsinsatsen satts i full gång. Säg ca tre timmar innan en blink-182 konsert. Några större delar av farkosten har ännu inte hittats, men man antar att passagerarna inte är vid liv. 

    Sammanfattningsvis – En sorglig berättelse om vad som kan hända om man blir för trött på hur mycket pengar man har. Snart kommer kanske den största dödsorsaken bland miljardärer inte längre vara deras fruar och eventuella styvsöner, utan en resa ut i rymden eller ner i challenger-djupet. För att rädda deras liv behöver vi kanske rädda dem från sig själva. Genom beskattning. 250 000 dollar skulle till exempel kunna köpa skolpaket för att ge 217 402 barn chansen att gå i skolan. Eller tillgång till rent vatten för 4 827 familjer. Nu var det ju fem passagerare förstås, så det blir ju 1 087 010 barn, eller 24 135 familjer. Men som sagt, man investerar olika!

    Av: Lisa Dahlin

    Insta: @lisadahlin

    Källor: Massa