Per Albin Hansson

  • ✴︎

    ✴︎ ,

    Statsministrar vi minns

    Fälldin, Bildt och de Geer! Bättre eller sämre än Löfven? Läs Louises artikel för att göra din egen uppfattning!

    Stefan Löfven har bestämt att han inte ska ställa upp i nästa val och då är ju frågan vad hans historiska och politiska arv som statsminister kommer bli. Vad kommer skrivas om Stefan i historieböckerna? 

    Eftersom vi inte kan se in i framtiden så har jag tittat bakåt på tidigare statsministrar och vad vårt samhälle (Wikipedia) har dömt värt att lämna efter om dem. 

    Christian Lundeberg — statsminister augusti – november 1905

    Christian var den som äntligen lyckades lösa hela den där Norge-frågan som man suttit med sen mitten på 1800-talet. Det där jobbiga med att norrmännen faktiskt inte ville vara svenskar, eller ens i union med oss. Han löste det — men är Norge svenskt? Näh! Så jag vet inte om vi ska kalla det ”löst”. 

    Han var också ett ultrakonservativt svin som vräkte folk för att de engagerade sig i facket. Mitt i vintern för övrigt. Som att det är så mycket lättare att vara utan boende på sommaren. Men ändå – extra pissigt. Kungen (ja han hade faktiskt saker att säga till om på den här tiden) tvingade honom att avgå och Chrille försökte förgäves förskaffa en högerregering efter han försvunnit. Men inte ens högern tyckte att de skulle styra. 

    Karl Staaff — statsminister november 1905 – maj 1906 samt 1911 – 1914

    Karl är liberalernas Olof Palme. Likt en amerikansk advokat i en dålig serie på femman försvarade han fattigt folk – pro bono! – och massorna älskade honom. Så pass att han var statsminister två gånger. I flera år försökte han införa allmän rösträtt men tyvärr var inte alla så coola som honom. Däremot lyckades han se till så att vi fick allmän pension! Detta tyckte överklassen var så vidrigt att de började tillverka askkoppar med Kalles face på så att de kunde fimpa honom i nyllet. 

     

    Louis de Geer den yngre — statsminister oktober 1920 – februari 1921

    Den här snubbens farsa var Sveriges första statsminister och hade George W Bush läst på lite så hade han kunnat undvika en massa pinsamheter, TY DET ÄR INTE EN BRA IDÉ ATT GÅ I PAPPSENS FOTSPÅR NÄR DU INTE ÄR LIKA SMART SOM HONOM. Louis junior var så kass på sitt jobb att hans egen regering inte pallade mer. ”Det är han eller vi” sa de till kungen och kungen valde dem. Han beskrivs som en energivampyr, som en slarver som glömde bort tiden till sina egna tal. En idiot helt enkelt. 

    Per Albin Hansson — statsminister 1932 – 1936 samt 1936 – 1946

    Per Albin – Supersossen. Killen som knäckte koden. Antimilitaristen som blev försvarsminister. Nykteristkämpen som söp ihjäl sig. Folkhemmets fader som hade två fruar, fyra barn, två familjer, två hem – samtidigt. Och så säger man att killar inte kan göra två saker samtidigt. You showed them Per Albin!

    Thorbjörn Fälldin — statsminister 1976 – 1978 samt 1979 – 1982

    En livs levande bonde och anspråkslös centerpartist. Annie Lööfs våta dröm, och Peter Bratts likaså när det visade sig att Björnen köpt sex. Kanske i alla fall. Nu var det ju inte olagligt men lite fult var det allt. Även för bönder. Dock var det inte fult att röka, Thorbjörn engagerade sig i rökarnas riksförbund. Tills dess att han blev sjuk och var tvungen att fimpa för gott. 

    Ola Ullsten — statsminister 1978 – 1979

    Ola var gammal LUF-are som kanske inte riiiiktigt hade det som krävdes för att bli Sveriges främsta beslutstagare. Men där hamnade han i alla fall ändå. Runt honom blev folk frustrerade då han inte kunde varken ta beslut eller kompromissa. Det enda han faktiskt fick gjort var att ge den rumänske diktatorn Ceaușescu serafimerorden. Och det är ju ingen liten bedrift ändå. 

    Carl Bildt — statsminister 1991 – 1994

    Visste du att Carl Bildts farfars farfar var statsminister? Han hette Gillis och hoppade bara in som statsis ett år för att hans polare Kungen behövde lite hjälp med att styra pöbeln. Cirka hundra år senare fick han den hjälp han behövde i lille Calle. Carl Bildt är elevrådsordförandenas elevrådsordförande. Han var till och med i TV första gången som representant för Sveriges Elevråds Centralorganisation. Och osexigare blir det. Han var till exempel aktiv under 68. Aktiv mot 68-rörelsen. Och som töntgrädden på trôkmoset så var han den första regeringschefen att skicka ett mail till Bill Clinton. Om du inte somnat än så kan du glädja dig åt att jänkarna bad folk att låtsas vara imponerade av honom för att hålla honom på gott humör. Elevrådsordförande en gång. Elevrådsordförande för all tid.   

     

    Sverige har haft en brokig skara statsministrar och det är svårt att säga vad Stefans eftermäle kommer bli. Men det har i alla fall inte gjorts askfat i hans avbild. Och det är ju alltid nånting. 


    Text: Louise Karlund
    Bild: Hallwylska muséet, Sveriges enda riktiga museum om överklassen.