Så äntligen var det min tur att ta ut en oklar examen inom media och inte ha någonstans att ta vägen. Därför har jag nu flyttat från studentboendet i Umeå till en alldeles för dyr lägenhet i Stockholm som jag sålde min själ till satan för att få.
Att flytta från en större lägenhet till mindre betyder att man ska försöka göra sig av med all skit man har samlat på sig samtidigt som ens föräldrar påminner om flyttkartongerna i deras källare och tycker det är bra att passa på att gå igenom lådorna när man ändå håller på. ”Jag vet att du har mycket att göra nu, men när du ändå har ångan uppe så kanske du kan kolla igenom de här Kalle Anka-böckerna som inte är i vägen för någon”.
Det här är topp fem mest fruktansvärda prylarna man själv och alla föräldrar någonsin har samlat på sig. Listan är utan inbördes ordning, jag hatar alla kategorier lika mycket och jag kan lista 736 andra kategorier av prylar och ting jag hatar.
Minnessaker i gips
Avgjutningar av ens tänder från varje gång man har skruvat åt sin tandställning. Ett avtryck av min fot som barn. Hur kan ansvaret för den tavlan ligga på mig och inte den som valt att skapa det där fruktansvärda ”konstverket”? Varför skulle jag vela ha min egen barnfot på väggen? “Hej och välkomna till min nya lägenhet, här till höger ser ni min pojkväns tänder som 14-åring och till vänster hänger min fot som 2-åring.” Måste man peka ut att man har varit yngre och mindre en gång i tiden?
Dyra dop-presenter
Jag tackar vänligast för omtanken, jag uppskattar era gåvor, jag bugar och bockar för att ni brydde er om att jag föddes. Att jag klämdes ut och kom till världen är fantastiskt för oss alla. Men EN sked i silver? Från så många olika släktingar, från så många olika tillverkare? Vad är det menat att jag ska göra med alla dessa olika skedar nu när jag tydligen är vuxen. Är de vackra? Är det bara ett skryt om hur uppskattad jag var som barn? Är det min tur att förvara dem i en låda i ett förråd och sen börja ge till mina vänners barn?
Små prydnadssaker
En bebis i en korg. En ful ängel som utgör en liten gömma för väldigt små saker. Vem har ens så små saker att lägga där? Kanske ETT örhänge eller en väldigt liten tåring? Vad ska jag någonsin ha dessa prydnader till? För att inte tala om porslinsdjur i blaskiga färger som går mitt itu när man tittar på dem. De stökar ner ens hem, de är fula och gör absolut noll nytta. Låt mig inte ens börja på säsongsspecifika prydnadssaker som man har gjort själv. Tack mamma, för att du har sparat det, men jag vill inte ha en gul träplanka där det står “glAb pÅsk”.
Gamla skolböcker
Varför är de sparade? Vad är det för gen som gör att man inte slänger varken SO-boken eller textboken som jag skrev i när jag var 10? Varför skulle jag vela läsa om Sveriges geografi på dålig och snirklig svenska med stora bokstäver? Det är inte en bok, det är inte två, det är alla böcker, saxar, pennor, pennskrin och allt som jag någonsin använt under mina 16 år som elev. Vems initiativ var det att spara? Hur kunde jag få så bra betyg när jag uppenbarligen inte ens kunde skriva? Jag vet inte, men bränn upp allt. Gör en fest av det.
Hela utklädningslådan och kläder som legat i en kartong i 20 år
“Här är ett par utnötta skor som du hade när du var 2”. De skorna har alltså legat i en låda och väntat på att jag ska ta upp dem till mina barn. Det här visste vi förra gången och gången dess för innan då jag gick igenom dessa lådor. Jag behöver inte barnskorna som är helt stela av möglig gummi. Det blir inte gulligare bara för att de är små, de är mögliga och förstörda. Låter jag mitt framtida barn (som jag inte ska ha) bära de skorna kommer barnet få artros. Nej tack mamma, jag vill heller inte ha Peter Pan-kläderna från utklädningslådan. Eller prinsessklänningen med saftfläckar. Tackar som frågar för 7e gången.
Bonushat: Tappade mjölktänder. Det säger sig själv. Jag har inga vidare kommentarer för tillfället.
Ge mig köksslevarna och grytorna. Bränn upp resten eller ge det till välgörenhet. Men jag säger bara det, att det finns en anledning till att second hand butiker har hyllorna fulla av fula prydnadssaker. FÖR ATT INGEN VILL HA DEM. En enkel minnesregel till alla föräldrar, om inte du vill ha det kvar så vill ingen det.
Text: Dessi Hietala
Följ på Instagram: @hietalaa
Källa: Källare.
Stötta Nisch på Patreon!