fusk

  • ✴︎

    ✴︎

    Nå oanad framgång med hjälp av fusk del 3

    Är du trött på att aldrig vinna? Eller kanske att bara vinna ibland? Eller att alltid vinna men att det är jämt? Nischs sportredaktör Viktor Carlsson tar hjälp av historiska exempel för att inspirera dig till nya stordåd. Den här gången tittar vi lite närmare på en cykelentusiast som utfört stordåd.

    Är du trött på att aldrig vinna? Eller kanske att bara vinna ibland? Eller att alltid vinna men att det är jämt?  Nischs sportredaktör Viktor Carlsson tar hjälp av historiska exempel för att inspirera dig till nya stordåd. Den här gången tittar vi lite närmare på en cykelentusiast som utfört stordåd.

    ”Vad som inte dödar mig, gör mig starkare.”

    — Freidrich Nietzsche

    Få människor har haft så stor nytta av den moderna läkarvetenskapen som skådespelaren och kaféägaren Lance Armstrong.  När man hör namnet Armstrong så tror jag nog att de flesta med mig tänker på det utmärkta kaffet på Juan Pelota Café i Austin men vad många inte vet är att han tidigare även varit en utmärkt cyklist.

    Fram till 1996 hade hans framgångar varit relativt blygsamma och när han diagnostiserades med testikelcancer samma år trodde nog många att hans karriär var slut.  “Du kommer aldrig komma tillbaka, det är lika bra att du ger upp” var det kanske någon som sa. Någon annan la möjligtvis till “Du var redan en sopa och nu kommer du snart dö också”. Eventuellt tittade någon ytterligare in i rummet och skrek: “Du är ful också! Vad är det för jävla ansikte egentligen? Du borde sätta hjälmen för ansiktet istället så vi slipper se dig. Hoppas cancern tar dig”. Eller så var hans omgivning väldigt stöttande, det kan vi aldrig säkert veta så jag nöjer mig med att gissa sanningen.

    Men Lance visade sina (eventuella) belackare när han inte bara kom tillbaka utan nådde framgångar han bara kunnat drömma om tidigare med sju raka segrar i Tour de france. Denna bedrift måste ses som en av de mer imponerande genom idrottshistorien och ovanstående citat av Nietzsche användes flitigt. Men hur var det då? Var det verkligen sjukdomen som gjort honom så bra och stämmer det ens detta gamla talesätt? Låt oss ta en titt på mannen bakom det och rimligheten i påståendet.

    Friedrich Nietzsche är för filosofin vad Newton är för modern fysik, det vill säga utdaterad. Idag används han främst av 17-åriga kvasiintellektuella killar som försöker (märk väl “försöker”) imponera på tjejer. Men en gång i tiden var han en relevant författare och boken “Also spracht Zarathustra” har troligtvis filosofihistoriens bästa soundtrack vid sidan av Thomas av Aquinos skrift “…Baby One More Time”.

    Hur bra stämmer då denna hans mest kända aforism? Låt oss titta på några olika exempel:

    Vi ser här att även om underlaget är för litet för att hitta en exakt korrelation så pekar det ändå på ett tydligt samband. Märk framförallt det ytterst begränsade antalet exempel på saker som både dödar dig och gör dig starkare.

    I fallet Armstrong så kan dock även en massiv användning av olika dopingpreparat ha spelat in till viss del. Om nu mediciner kunde bota honom från cancer så borde de väl också kunna hjälpa honom bli en bättre cyklist och om det ena är tillåtet vem ska då säga att det andra inte är det?  Den amerikanska dopingbyrån USADA visade det sig. De höll inte alls med om det resonemanget och stängde 2013 av honom från all idrott på livstid.

    Det har även förekommit anklagelser om att han skulle ha monterat en liten motor i sin cykel. Själv hoppas jag att anklagelserna är sanna. Mest för att jag gillar tanken på att det som setts som en närmast heroisk bedrift i verkligheten bara var en moppekille som gled runt Frankrike sju år i rad. Den enda frågan som då uppstår är ju då: om han nu ändå hade en motor, varför dopade han sig då?

    Text: Viktor Carlsson

    Del 1 | Del 2 | Del 4

  • ✴︎

    ✴︎

    Nå oanad framgång med hjälp av fusk (del 2)

    Är du trött på att tävla på samma villkor som alla andra? Trött på att någon annan lagt ner mer tid och kämpat hårdare för att nå samma mål som dig? Ingen fara Nischs sportredaktör Viktor Carlsson ger dig, med hjälp av historiska exempel, råd för hur du kan ta genvägar till framgång.

    Är du trött på att tävla på samma villkor som alla andra? Trött på att någon annan lagt ner mer tid och kämpat hårdare för att nå samma mål som dig? Ingen fara Nischs sportredaktör Viktor Carlsson ger dig, med hjälp av historiska exempel, råd för hur du kan ta genvägar till framgång.

    Jag tror det är många med mig som minns scenen ur Brian DePalmas “De omutbara”. Den irländske polisen Jim Malone (spelad av den skotske skådespelaren Sean Connery) överraskar en knivbeväpnad lönnmördare och yttrar- då på sin omisskännliga  irländska Edinbourgdialekt- denna numer klassiska replik.

    Det är ofta så med de bästa spaningarna- de verkar alltid så enkla och uppenbara när man väl hör dem. För hur kommer det sig att varje gång man ska på en pistoluppgörelse med en italienskättad kamrat så ska de alltid ha med sig en kniv. Varför de är så förtjusta i knivar vet jag inte och jag håller mig för god för att fabricera ihop någon rasistisk teori innehållande pizza.

    Scenen slutar dock med att Malone skjuts ner av ytterligare en mördare med någon form av maskingevär. Av vilken sort? Jag vet inte eftersom jag inte är en tönt.

    Så vad lär vi oss av den scenen? Ta inte med en kniv till en pistoluppgörelse; ta inte ens med en pistol utan ta med en kompis med en Thompson M1921 (ok jag är en tönt då). Denna livsläxa har flera kända fuskare lärt sig och därefter kommit väl förberedda.

    Mest känd är troligtvis den sovjetiske femkamparen Boris Onisjtjenko som, under OS i Montreal 76, tog ödet i egna händer och hittade på en finurlig tekniklösning för att slippa behöva förlita sig på tävlandets oförutsägbarhet. Han monterade helt enkelt in en knapp i sin värja så han själv kunde markera träffar på ett mer rättvist sätt.

    Den regerande silvermedaljören hade med all säkerhet nått nya framgångar om det inte vore för Jeremy “Gnällspiken” Fox. Den avundsjuke Fox (som är en röd länk på wikipedia) kunde inte acceptera att han blev utmanövrerad, klagade över att han inte blivit “träffad” och krävde en närmare undersökning av utrustningen. Onisjtjenko – som valde att vara den större personen – lämnade utan något gnäll in värjan för en inspektion som den klarade utan anmärkning.

    Att det nu inte var samma värja som han använt under tävlingen kan väl ses som en mindre detalj för oss men inte för petimätern Fox som krävde en ny inspektion. Tyvärr så föll domarna för trycket och efter att uppgraderingarna av vapnet upptäcktes så diskvalificerades Onisjtjenko. Han har till denna dag ännu inte fått någon ursäkt.

     

    Av: Viktor Carlsson

     

    Del 1 hittar du här!

    Och del 3 kan du läsa här.

  • ✴︎

    ✴︎

    Nå oanad framgång med hjälp av fusk (del 1)

    Känner du att du nått en platå i ditt idrottande? Spelar det inte någon roll hur mycket du tränar utan du kommer ändå alltid tvåa efter någon som heter Anton? Nischs sportredaktör Viktor Carlsson tar hjälp av historiska exempel för att hjälpa dig nå din fulla potential.

    Känner du att du nått en platå i ditt idrottande? Spelar det inte någon roll hur mycket du tränar utan du kommer ändå alltid tvåa efter någon som heter Anton? Nischs sportredaktör Viktor Carlsson tar hjälp av historiska exempel för att hjälpa dig nå din fulla potential.

    Hårt jobb, självdisciplin, tur och talang. Alla är de viktiga faktorer för att nå framgång men för den som verkligen vill excellera kan det ibland behövas något extra. Därför har många av vår tids största idrottare utvecklat en metod för att nå resultat andra bara kunnat drömma om. Metoden har tillämpats av legendarer som Maradona, Lance Armstrong och Ben Johnson – bara för att nämna några – och har lett dem till vinster, rekord, rikedom, ära och berömmelse. På fackspråk brukar den kallas fusk och vi ska i en serie artiklar lära oss av legendariska fuskare för att själva kunna ta vårt idrottande till oanade höjder.

     

    “All krigföring bygger på bedrägeri. När vi kan anfalla måste vi verka oförmögna och passiva. Vi måste locka fienden, simulera förvirring och krossa honom”

    Sun Tzu – Krigskonsten

     

    Vilket är tidernas bästa basketlag? De flesta skulle nog svara Dream team, USAs OS-lag från 1992, kanske skulle någon svara 1996 eller 2008 års upplaga av samma lag. Din mest pretentiösa vän kanske svarar Los Angeles Lakers lag från säsongen 86/87 och en annan vän svarar Harlem Globetrotters (denna person är en idiot och du kan med gott samvete bortse från allt hen säger i framtiden). Men låt mig komma med ett annat förslag, ett spanskt landslag som krossade allt motstånd på sin väg till guldet.

    Att de spanska ledarna kunde sin Sun Tzu råder det inget tvivel om framförallt  hade man tagit rådet “För att känna din fiende måste du bli din fiende.” till hjärtat. Men man var även mycket noga med att endast välja sina strider. Vilken strid valde man då? Jo 2000 års paralympiska basketturnering för spelare med mental funktionsnedsättning.

    Hur det gick? Bra! Mycket bra skulle man till och med kunna säga. Man öppnade med att slå Japan med 87-20 och var egentligen aldrig hotade på sin väg till guldet.

    Vad var då nyckeln till denna framgångssaga? Jo man hittade en lucka i systemet genom att istället för att -som de andra lagen- följa reglerna och endast ha med spelare med funktionsnedsättningar helt enkelt strunta i det. Tyvärr avslöjades detta av en journalist som infiltrerat laget och paragrafryttarna i den paralympiska kommitten valde att frånta laget sitt rättmätiga guld på grund av denna teknikalitet.

    När man hör denna historia så uppkommer en hel del frågor. Eller helt ärligt faktiskt bara en fråga, men den är desto  mer intressant: Varför? Svaret på den typen av frågor brukar oftast vara pengar och med tanke på de enorma summor som finns inom professionell basket är det såklart lockande att tro att det även är så i detta fall. Men vid närmare efterforskning har det visat sig att de ekonomiska förutsättningarna är väldigt skiftande beroende på liga.

    NBA är här helt dominerande med mångmiljonkontrakt och även i de europeiska toppligorna förekommer väldigt höga löner. Men när det kommer till ligor för funktionsnedsatta så har ersättningen droppat av en hel del. Det är faktiskt så att bland de 100 bäst betalda spelarna i världen så spelar så få som noll i den typen av ligor. Det hjälper faktiskt inte ens att leta bland de 1000 bäst betalda. Jag vet helt ärligt inte ens hur jag ska få tag på listor där de förekommer.

    Vi kan kanske också misstänka att detta inte heller är något som drar till sig allt för mycket groupies så jag väljer att stryka detta som troligt alternativ.

    Är det då för äran? Nja, visst kan det imponera på dina gäster när du visar upp en olympisk  guldmedalj. Men risken för följdfrågor som devalverar värdet på din bedrift är helt klart överhängande.

    Nej den enda rimliga förklaringen är att det var ett lag av riktiga vinnarskallar som verkligen uppskattade segerns sötma. Det kan man tycka vad man vill om, men då frågar jag er om inte det är vad idrott egentligen handlar om? För som det olympiska mottot lyder: “Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl….och att vinna. Ja egentligen mest att vinna.”

     

    Av: Viktor Carlsson

    DEL 2 läser du här