Jag måste erkänna en sak. Ni vet hela den här grejen ”Kvinnor sminkar sig inte för män, de sminkar för sin egen skull”. Det är inte helt sant. Jag sminkar mig, nästan uteslutande, för män.
Missförstå mig rätt, jag tycker att smink är kul och jag har inte sju olika highlighterpaletter för att imponera på en kille. Men mitt viktigaste mål när jag sätter mig framför spegeln är att bli riktigt snygg. Och jag känner mig aldrig så snygg som när en kille tycker att jag är snygg.
Det är fult att känna så, det är inte feministisk och det är inget jag är stolt över. När andra tjejer delar artiklar om ”makeup looks that men hate and you should wear today” klickar jag på like, öppnar en inkognitoflik och googlar ”vilken är killars favoritfärg?”.
Det är inte mitt fel egentligen. Jag är född in i en patriarkal värld. Och jag är ingenting om inte väluppfostrad. Jag gör allt enligt reglerna, jag lägger en timme om dagen på att pyssla med mitt ansikte och varannan dag lägger jag blod, svett och raklödder på att ta bort all min kroppsbehåring. Den 24:e varje månad är mitt bankkonto tömt för att jag spenderat varenda surt förvärvat öre på oanständiga kjolar och obekväma spetsunderkläder. Jag lider pin för att göra mig fin, och jag gör det för män.
Vad får jag tillbaka då? Förutom ett halvtaskigt hångel då och då och känslan av att kanske ha någon slags värde? Jo jag får en SPOTTLOSKA rakt i ANSIKTET. Inte av killen jag hånglar med. Ibland av killen jag hånglar med, men det är en helt annan historia. Spottloskan jag pratar om är bildlig. Det gör den inte mindre kränkande.
Jag sitter på någon sunkig bar tillsammans med ett par killar och säger saker som ”Mitt nästa läsprojekt är Under det rosa täcket” och ”Jag är verkligen stolt över att jag har lyckats ta mig så långt i en så mansdominerad bransch som standup” medan min hjärna skriker ”bekräfta mig bekräfta mig bekräfta mig har ni sett mina stora fina ögon snälla bekräfta mig”. Plötsligt behöver jag gå på toaletten för att kissa (tjejer bajsar inte) och när jag ändå är där inne så vill jag givetvis göra en liten touch-up för att kanske lyckas få tag i ett litet hångel eller åtminstone litet manlig bekräftelse.
Min rutin är snabb och enkel. Håret ska fluffas som en manisk hemmafru på 50-talet fluffade soffkuddar, tänderna ska kollas så att jag inte har något mellan dem som kan kika fram när jag låtsas skratta åt en killes skämt och jag vill lägga på lite till läppglans. Man kan faktiskt aldrig ha för mycket läppglans. Det tror jag att Simone De Beauvoir har sagt. Men kan jag fluffa håret, pilla tänder och dränka mig i läppglans inne på toaletten? Nej, det kan jag inte. För inne på toaletten finns ingen spegel.
Oftast hänger spegeln utanför toaletten, så att man får stå och fixa sig inför allmän beskådan, och det är ju inte kul för någon. Det enda som är osexigare än en ful tjej är ju en tjej som bryr sig om sitt utseende. Man ska va snygg naturligt, annars kan det kvitta.
Ibland finns det ingen spegel alls, och då får man sitta och måla läppglans vid bordet. Det kan ju givetvis finnas något sexigt i att titta någon djupt in i ögonen och föra en fallosformad läppglanstub till munnen för att gnugga runt lite, men det är väldigt svårt att måla läppglans på känsla och vad än Nicholas Sparks säger så går det inte att spegla sig i någons ögon. Och faktum kvarstår, jag vill inte snygga till mig när andra ser det.
Det är som att majoriteten av alla krogägare i Sverige har glömt bort att majoriteten av alla kvinnor i Sverige sminkar sig. Jag vill braska för att jag inte vet om det är exakt majoriteten av alla krogägare, jag bad Isak Wahlberg att göra en lista över vilka barer i Stockholm som saknar spegel men eftersom han aldrig har satt sig in i en kvinnas känslor någonsin så hade han tyvärr aldrig reflekterat (en ordvits, tack, jag hittar ut själv) över speglarnas existens inne på krogtoaletter. Men en sak är säker, det fattas speglar på alldeles för många offentliga toaletter. Och det är det enda kvinnohatet jag inte kan acceptera.
Jag accepterar nämligen väldigt mycket kvinnohat. Ni hörde inte ett ord från mig när Alabama förbjöd abort, jag skrev aldrig #metoo någonstans och det är tyvärr mer sannolikt att jag kommer läsa Virtanens bok än att jag någonsin besöker Cissi Wallins nya sajt. Men när patriarkatet lägger krokben för mig när det enda jag försöker göra är att tillfredsställa patriarkatet, då sätter jag ner foten.
Allt jag gör, gör jag för the male gaze, och mitt enda krav är att få göra det bakom lyckta dörrar. Jag vill att ni ska tro att jag ser ut såhär på grund av gener eller för att jag har sålt min själ till djävulen och inte bara för att jag har bortprioriterat familj, vänner och karriär för att få vara lite tjusig.
Jag vill att ni ska tro att det här är min riktiga hårfärg, jag tänker ljuga er rakt upp i ansiktet om att en basnot av vanilj och en toppnot av karamell är ”min naturliga kroppslukt jag är nog bara lite svettig hihi” och jag dör hellre än avslöjar att cat eye inte är min naturliga ögonform(är håglös en ögonform? I så fall är det min naturliga.)
Jag gör mig fin för män, allt jag kräver i gengäld är en spegel.
Av: Clara Kristiansen
Foto: Jag och Instagrams redigeringsverktyg
Lämna ett svar