En julkalender som är bra i tanken

I år fyller julkalendern 60 år och det firar SVT med med en kalender om två ovanligt trögtänkta tonåringar som byter plats med varandra i tid och rum 100 år ifrån varandra. Om det nu ska vara ett 60 års-jubileum hade de ju kunnat byta mellan Mira och 60-talets Titteliture, men icket. Mirakel är kalendern som lär barn att 1920 hade man snö och rätt att vispa till en unge, och i 2020 har folk voi och det är viktigt att ha hjälm. Kalendern tar även upp en av modern tids viktigaste frågor: ska vi verkligen fortsätta att ta in youtubers och influencers som skådespelare?

1960:s otroligt muntra adventskalender Titteliture.

I kalendern bor Mira och Galad på ett HVB-hem som 100 år tidigare var Rakels hem och herrgård. Den enda som verkar vara anställd på hemmet är en Babben Larsson som av någon anledning talar stockholmska och ser ut som en vuxen version av Dora the Explorer. Förlåt en privilegierad med kärnfamilj, men varför måste de två nästan vuxna ungdomarna bli adopterade när de bor i ett slott, med en annan vuxen och verkar ha det gött? Den stockholmska Babben verkar ju bo där hur som helst? Om HVB-hemmet ser ut sådär kan en adoption till en vanlig villa med två föräldrar kännas som att hamna på SiS (sluten tvångsvård). 

Vidare handlar ett avsnitt om endast en tanke eller handling. Om kreatörer på Vine (ursprungligen sex sekunder) och TikTok (max en minut) lyckas skapa innehåll som är roligt, lärorikt eller intressant borde Svea Rikes julkalender på 8-13 minuter lyckas berätta mer än att Mira är otroligt kräsen och oförmögen att både tänka och tala för sig själv. Nästa avsnitt ska jag räkna “eh, hmm, ee, mmh, eeh” per minut. Aldrig förr har det hänt så lite på så lång tid.

Än en gång har manusförfattarna gått i fällan “vuxen skriver repliker åt en tonåring”. Mira säger “shit vad strange” och är allmänt svengelsk på ett 2007-sätt. Hon ska uppenbarligen vara en e-girl med sina rutiga byxor, döskalletröjor och hård julmusik för att verkligen krocka med 1920-talet. Men av alla ord pojken Sören borde ha svårt att begripa var det ordet ”fattar” som han inte KUNDE ta in. Han trodde att det var ett namn på en kotte – inte som i “fatta tag i”, “författa” eller “fatta ELD” (haha fattar ni, för han bränns inne).

Men, Sören kommer överleva branden i den nya tidslinjen, nya släktband kommer skapas, företaget kommer gå bra och alla kommer kunna fira jul tillsammans. Ännu är inte alla turer och problem varken presenterade eller lösta. Rakel är egentligen ämnad att bli en duktig mor och uppfostras därefter, det står och faller på att hon ska ha en fläta i håret. Förmodligen kommer julkalendern mynna ut i att Rakel blir första kvinnan att… något (vad som helst, det spelar ingen roll). Det är hon som med hjälp av det svarta hålet råkar strömsätta hela huset och där av blir uppfinnaren av ljusslingor inför julen eller nåt. Rakel och Mira kommer kanske till och med träffas i framtiden, där Rakel är spelad av Dagny Carlsson (för att riktigt maxa intaget av influencers och bloggare som skådespelare). Sista avsnittet kommer bli intensivt och spännande, och landa precis rätt i julstämningen innan Lars Lerin viskar fram att han ska tända ljuset.

Julkalendern är bättre i tanken än i utförandet, men med stor potential att hamna i topp fem de senaste åren. Med risk för att låta gammal, grå och höger: det är inte en svår uppgift med tanke på att decenniets kalendrar har handlat om att Per Andersson är fet, pirater i Kroatien och Fredde Granberg i sitt naturliga habitat som grottmänniska.

Men jag uppskattar alla julkalendrar och kommer alltid titta slaviskt. Mirakel får goda 7,5/10 poäng hittills! 

Text: Dessi Hietala
Följ på instagram:
@hietalaa

Stötta Magasinet Nisch på Patreon.



Publicerat

i

av

Etiketter: