Ludde Samuelsson

  • ”Star Wars-fans har inte sex”

    C-3PO bombar, Lando briljerar och Stephen Colbert tänker bara på sex. Ludde Samuelsson följer panelsamtalet från världens största Star Wars-konvent med obehag.

    C-3PO bombar med sin standup, Lando briljerar och Stephen Colbert tänker bara på sex. Nischat-redaktören Ludde Samuelsson har sett helgens panelsamtal från Star Wars Celebration med skådespelarna från den kommande filmen The Rise of Skywalker.

    Ett jättestort rum i Chicago släcks ner och scenen tänds upp. Där står Stephen Colbert och inleder helgens höjdpunkt på det årliga konventet Star Wars Celebration – intervjuer med skådespelarna från den nya Star Wars-filmen vars titel senare ska offentliggöras.

    Först ut är veteranen Anthony Daniels som spelar den pessimistiska protokolldroiden C-3PO. Anthony är den enda som varit med i samtliga Star Wars-filmer men det verkar inte vara tillräckligt coolt för en man som varit instängd i en gul robotdräkt hela tiden.

    På ivrig jakt efter ett större erkännande struntar Anthony i Stephen Colberts frågor och vänder sig direkt till publiken med en slags standup-rutin på premissen:

    “Har ni tänkt på att ingen lyssnar på C-3PO? Vad är grejen med det?”

    C-3PO är ju “the voice of reason”, hävdar Daniels. Det är C-3PO som berättar när hjältarna är i fara, men det enda han får till svar är alltid “håll käften”. Anthony Daniels har en bra publik och får en applåd.

    Jag är osäker på om fansen uppskattat dramaturgin i Star Wars-filmerna om hjältarna lyssnat på C-3PO, men här är ett utkast på manus till en scen:

    INT. MILLENNIUM FALCON COCKPIT

    C-3PO
    Sir, sannolikheten att framgångsrikt överleva ett direkt anfall
    mot en imperiekryssare  är 3720 mot 1!

    HAN SOLO
    Oj, i så fall vi borde nog avbryta och överlämna oss
    och galaxens öde till Rymdimperiet…

    Det hade förkortat rymdäventyren väsentligt (och på sikt Anthony Daniels CV).

    Härnäst presenteras ett, för publiken, mycket mer kärt återseende (Anthony Daniels var mer ett överseende: “Jaja, han är alltid här…”). Nu är det Billy Dee Williams som skrider in på scenen. Billy Dee återvänder i sin roll som charmknutten Lando Calrissian, som vi inte sett sedan 1983 i Jedins återkomst.

    Och nej, det är inte rasism att säga att den solglasögonprydde Billy Dee ser ut som både Stevie Wonder och Ray Charles. För inte är det Magnus Uggla man tänker på.

    Hursomhelst: Billy Dee fullkomligt river stället med en råtajt rutin om hur trött han är på att folk anklagar honom – delvis personligen, inte bara karaktären Lando  – för att han förrådde Han Solo. Vad skulle han göra egentligen?! Han blev ju hotad av Darth (fucking) Vader! Och dessutom: “Did anybody die?”

    Otroligt bra punchline.

    Men! Det ska bli obehagligt igen. Nu har huvudrollsinnehavarna anslutit till panelen och programledaren Stephen Colbert börjar att fiska efter snaskigt skvaller på klassiskt talkshowmanér.

    Jag talar här inte om det klassiskt obehagliga i att tjejen får svara på tjejfrågor – till exempel när Daisy Ridley (Rey) får frågan om Adam Driver (Kylo Ren) vaxar brösthåret (Adam själv är ju inte där och kan svara) – utan jag talar om det faktum att alla tusentals plastljussabelviftade Star Wars-fans tänker på sex.

    Star Wars-fans ska inte kunna reagera med nyfikna och förtjusta “ooooohh” när Ridley får frågan om hon kommer ha fler “force visions” om Kylo Ren i bar överkropp eller vad hon tycker om hans “lightsaber”.

    Stephen. Star Wars-fans har inte sex. Det är därför Star Wars finns. För att man ska kunna vara oskuld, frivillig incel och för evigt pre puberteten. Star Wars är för oss som läser Sune men inte Bert.

    Och det här säger jag inte för att jag tror att Star Wars-fans aldrig har sex. Människor som är Star Wars-fans har sex, men inte i rollen som Star Wars-fan utan som människa. Vi separerar nytta och nöje. Eller nöje och nytta? Vilket är rätt?

    I alla fall: Star Wars är ett universum där verbet “att komma” betyder anlända och ingenting annat.

    Eller så är det bara så jag vill att det ska vara. Sen får det jättestora rummet som bara tänker på en enda sak veta att den nya filmen bär titeln “The Rise of Skywalker”.

    Star Wars Episod IX The Rise of Skywalker får svensk biopremiär den 18 december 2019. Titta på teasertrailern här. (Porrversionen är redan släppt förmodar jag.)

    Av: Ludde Samuelsson

     


  • En drömregering av komiker

    Ukrainas näste president ser ut att bli en komiker. Ludde Samuelsson presenterar redan nu sin svenska drömregering med ståuppkomiker som statsråd.

    Att Ukrainas nästa president ser ut att bli en komiker kan vara ett steg i rätt riktning. Ludde Samuelsson tar tillfället i akt att presentera sin drömregering bestående av svenska ståuppare.

    Enligt ett meme lever vi i tiden då vi “skrattar åt politiker och lyssnar på komiker” illustrerat med en bild på Donald “Trump” Trump och John “Last Week Tonight” Oliver.

    Så låt oss möta tiden: Ukrainas näste president ser ut att bli en komiker. Volodymyr Zelenskyj – känd bland ukrainare för att ha spelat president på teve –  leder nu det riktiga presidentvalet med god marginal inför den andra och avgörande valomgången.

    Det är lätt att döma ut herr Zelenskyj som politiskt oerfaren. Han är ju bara humoristiskt erfaren – det vill säga van att göra det oväntande och överraskande i varje given situation. Att ibland gå över gränsen för att visa på det absurda. Vilket egentligen ger komikerkandidaten ett gyllene läge att både underhålla och reparera Ukraina samtidigt.

    För allt absurt som man kan göra på skoj i Ukraina har den före detta presidenten Viktor Janukovytj redan gjort på riktigt.

    Ni vet han som 2014 besvarade folkets protester mot korruption med skarp ammunition, tömde statskassan och flydde med densamma – jag gissar i en slags silverfärgad väska – i HELIKOPTER till, jajemensan, Vladimir Putin – som en vecka senare beordrade ryska trupper till Krimhalvön – och lät sedermera Swedbank tvätta pengarna.

    Det mest oväntade och överraskande som komikern Volodymyr Zelenskyj skulle kunna göra som president i Ukraina vore att investera i välfärden och sociala skyddsnät.

    “Haha! En president som INTE länsar statskassan för att bygga upp sin egen förmögenhet?? Vilken knäppskalle!”

    Vilken skrattfest det skulle bli på Kievs gator när specialstyrkans vapen inte visar sig vara laddade med skarpa skott utan med färgglada flaggor med texten “PANG!”

    Vi skulle skratta åt politikern för att vi lyssnat på komikern. Memet – inte Kaplan utan den roliga bilden på internet – skulle få rätt.

    Herr talman. Tiden inne för tramsbyxor att inta maktens korridorer. Härmed presenterar jag i så fall Sveriges regering. I den ingår följande statsråd:

    Statsminister: David Batra. För att jag vill se Anna Kinberg Batras ståuppshow Långa tanten i rummet.

    Finansminister: Johanna Nordström. För att hon lyckats lista ut hur man tjänar pengar i ståuppbranschen. Hoppa över stegen rookie, support och headliner och gå direkt till Agenturen ROA.

    Justitieminister: Anton Magnusson. För lång erfarenhet av folkdomstolsväsendet.

    Kulturminister: Mia Skäringer. Om vi ska ha en kulturminister som ägnar sig åt kulturell appropriering känns Skäringers val av arenarockarna Bon Jovi uppfriskande. Jämför Amanda Lind som kulturellt approprierar Promoe.

    Utrikesminister: Evelyn Mok kan engelska.

    Inrikesminister: Hasse Brontén. Tillbringar visserligen all sin vakna tid på en thailändsk golfbana men har varit polis.

    Försvarsminister: Johan Glans. För att visa omvärlden exakt vad vi går för i skarpt läge. Men framförallt för att en gång för alla provocera fram en rysk invasion så vi får den överstökad.

    Utbildningsminister: Thomas Oredsson. Om det inte fanns någon gräns för hur många betygssystem Jan Björklund kunde införa, så är det ingenting i jämförelse med hur många ståuppkurser Oredan kan hålla.

    Jämställdhetsminister: Tänkte först på Emma Knyckare, men blev avbruten av Fredrik Lindström.

    Jordbruksminister: Elinor Svensson. Har aldrig sett någon älska ett husdjur så mycket sedan Eskil Erlandsson tänkte högt om att, på ett kön, stryka på något som för exempelvis en hund doftar eller smakar gott.

    Integrationsminister: Thomas Järvheden, för sin långa erfarenhet av ungdomar i förorten som försvårar arbetet för blåljuspersonal.

    Av: Ludde Samuelsson

     


  • Dags att sluta blunda för jackor

    Ludde Samuelsson om det alla vet men ingen pratar om – hur dåligt Sverige är anpassat efter behovet att bära jacka.

    Det är för trångt och varmt. Ludde Samuelsson förundras över hur dåligt allmänna platser är anpassade efter behovet av att bära jacka.

    Ibland undrar jag om någon överhuvudtaget tänker på att vi har jackor i Sverige. Det är påfallande ofta som jag irriterat upptäcker att det sällan finns en genomtänkt avsedd plats för ytterkläder.

    På kaféer hamnar min jacka antingen på stolsryggen och blir släpad i utspilld råsaft, på golvet eller på ett dammigt element. Om kaféet har krokar är dessa placerade vid entrén, det vill säga på mest stöldbegärliga ställe. Har jag jacka ska jackan straffas.

    Platserna på Sveriges tåg verkar vara dimensionerade för endast en av två saker: passagerare eller jacka.
    För är jag så naiv att jag som passagerare har med mig jacka får det naturligtvis konsekvenser. Det finns en krok – pluspoäng för krok – men det finns också en hake med kroken.

    Hänger jag min jacka på avsedd krok får jag sitta inuti själva jackan. Jackan och jag upptar exakt samma utrymme, bara det att jackan utgår från kroken och jag från sätet.

    Inte ens ställen som säljer jackor är anpassade för jackor. Varför är det varmt inne i klädbutiker?

    Spontant svar från personalen: För att vi inte ska frysa.
    Spontant svar från kunderna: Man fryser inte om man har jacka på sig.

    Varför ska alla andra i butiken svettas till stress och döds för att en person i kassan inte kan ta seden som den klara majoriteten kommer med.

    Varför ska vi överhuvudtaget anpassa oss till klimatet inomhus? Det är ju klimatet utomhus som vi inte kan ändra på – nej, inte nu Greta Thunberg – en växelvarm sköldpadda anpassar sig till omgivningen, inte tvärtom. För att det är svinjobbigt.

    Med andra ord: Sänk termostaten och ta på dig en jacka. En jackaffär skulle för övrigt tjäna på att vara kall. Ägaren sparar pengar på den minskade energiförbrukningen – nu blev Greta glad igen – och kunderna slipper lämna butiken med orden: “JAG MÅSTE UT HÄRIFRÅN.”

    Framförallt: som kund skulle jag för första gången kunna avgöra om en jacka jag provar verkligen är varm. Som det är nu har jag ingen aning. Jag tar på mig en jacka och konstaterar: “Den här är varm!!!”

    Vad jag menar är ju att rummet är varmt och att jag håller på att dö.

    Hursomhelst. Av allt ovan nämnt att döma verkar blindheten för jackor vara ett strukturellt problem. Det är som att fabriksinställningarna för kaféer, kollektivtrafik och klädbutiker är “ständig vår”. Ett påhittat klimat som inte på något sätt överensstämmer med verkligheten.

    Enligt SMHI är Sveriges årsmedeltemperatur tre grader. I genomsnitt är det alltså kallt i det här landet.

    Default är alltså Borås i februari. Inte april i Paris.

    Av: Ludde Samuelsson
    Bild: Niklas Michin Aristoy