Sport och fritid

  • ✴︎

    ✴︎

    Nå oanade framgångar med hjälp av fusk del 4

    Skulle du egentligen vilja springa ett maratonlopp men hindras av att det verkar så väldigt jobbigt? Skulle inte du vilja hitta en egen väg till framgång? Nischs egen sportredaktör Viktor Carlsson har hittat den inspirerande historien om Rosie Ruiz och ger dig samtidigt en mall för vilken sorts människa du är.

    Skulle du egentligen vilja springa ett maratonlopp men hindras av att det verkar så väldigt jobbigt? Skulle inte du vilja hitta en egen väg till framgång? Nischs egen sportredaktör Viktor Carlsson har hittat den inspirerande historien om Rosie Ruiz och ger dig samtidigt en mall för vilken sorts människa du är.

    Ibland känner jag att livet är som en berg-och-dalbana: fruktansvärt obehaglig om man inte blundar och håller någon i handen. Men människor har olika sätt att se på livets med- och motgångar. Jag har därför utvecklat en ny (ickerasistisk) metod för att dela in människor. Jag planerar att åka runt i landet och föreläsa om den så är du en dum HR-chef med en alldeles för stor budget och inget inplanerat på nästa konferens så hör gärna av dig med ett löjligt bra förslag.

    För att förklara de olika typerna som finns så vill jag att du tänker på ett glas delvis fyllt med vatten (se diagram) och beroende på hur man ser på mängden vatten kan man dela upp människor. Den här modellen är särskilt användbar för att förklara de olika synsätt som folk har haft på en av vår tids största löparbragder. Så låt oss återkomma till den senare och istället presentera vår hjältinna maratonlöperskan Rosie Ruiz.

    Damklassen i 1980 års Boston marathon såg länge ut att bli en uppgörelse mellan de två superstjärnorna Patti Lyons och Jacqueline Gareau men till allas stora förvåning så hade en helt tredje löpare tagit sig förbi dem bägge och gick i mål mer än två och en halv minut innan Gareau på andraplats. Chocken blev knappast mindre av att vinnaren var den -vid tidpunkten – tämligen okända Rosie Ruiz som sprungit in på tiden 2:31:56 vilket inte bara var banrekord utan faktiskt den tredje bästa tiden någonsin för en kvinnlig maratonlöpare. Hon hade faktiskt inte ens verkat särskilt svettig vid målgången så kanske fanns det ännu mer tid att kapa?

     Faktum är att hon faktiskt slagit sitt gamla rekord med hela 24 minuter. En bedrift som inte blev mindre när det framkom att hon egentligen inte ens skulle varit med. Hon hade nämligen kvalat in genom att springa 2:56 på New York marathon året innan. Det loppet hade hon dock anmält sig för sent till men hon lyckades få dispens då hon avslöjat att hon var döende i cancer.  Ett påstående som förvisso sent omsider visade sig vara sant även om det skulle dröja 40 år.

    Det är här de två olika människotyperna kommer in och hur de ser på vattenglaset.

    “Glaset är halvfullt. Vad fan!? Jag beställde ett fullt glas. Varför är det bara halvfullt? Jag vill prata med din chef.”

    De mer negativa personerna pekar på att det var väldigt märkligt att hon knappt var svettig, att hennes teknik och kroppsbyggnad skilde sig drastiskt från övriga elitlöpare,att ingen hade lagt märke till henne och att det inte fanns en enda bild på henne under loppet. Att hon sedan i intervjuer inte riktigt verkade veta något om traditionell löpträning var väl ändå lite märkligt?

    “Glaset är halvtomt, vad bra annars spiller man bara”

    De mer optimistiska anser att det finns mer än ett sätt att bli bra. Ska man bli bäst måste man gå sin egen väg. Det kanske var så att hon sprang så fort att ingen han ta en bild. Spinger man riktigt riktigt snabbt så fläktar det ju också lite från luftmotståndet och då blir man inte så svettig. 

    Det rådde som ni ser delade meningar om bedriften och hade kanske fortsatt så om det inte var för två harvardstudenter som avslöjat att de sett henne komma ut från publiken en kilometer innan mål. Varför de två dragit runt på stan och letat fel hos andra istället för att vara hemma och plugga har vi inget svar på men jag får anta att det har att göra med att de likt andra golare inte hade några polare. 

     

    Den sista spiken i Ruiz kista slogs i av frilandsfotografen Susan Morrow som berättade att de två hade haft sällskap på tunnelbanan under New York-loppet. Trots det orimliga i den historien – varför skulle hon tagit tunnelbanan när hon var så snabb – så diskvalificerades Ruiz från bägge loppen i efterhand.

     

    Var hon då en fuskare? Om man bara tittar på alla logiska argument så verkar det ju onekligen så men det är väl ändå ett för tråkigt sätt att se världen. Alldeles oavsett så är hon i mina ögon en vinnare. En vinnare som tog sina egna vägar – och troligtvis tunnelbanan. Men helt ärligt har vi inte alla gjort det någon gång?

    Av: Viktor Carlsson

    Del 1 | Del 2 | Del 3

  • ✴︎

    ✴︎

    Nisch testar barnspel

    Barn: man kan inte leva med dem, men folk i ens omgivning har ändå skaffat dem. Därför har Nischs fritidsredaktör suttit barnvakt och testat olika spel lämpade för barn.

    Barn: man kan inte leva med dem, men folk i ens omgivning har ändå skaffat dem. Därför har Nischs fritidsredaktör suttit barnvakt och testat olika spel lämpade för barn. 

    Alla känner vi någon. Kanske är det dina grannar, kanske främlingen på bussen eller kanske är det du själv. Jag pratar om folk som har barn. Allt bra så långt, men ibland så behöver dessa barn passas. Eftersom de flesta barnprogram är olidligt tråkiga att titta på som vuxen är detta ett ypperligt tillfälle att introducera dem för brädspelens magiska värld. Jag har därför testat ett flertal olika spel som riktar sig till barn.

    Fyra i rad

    Varannan gång lägger deltagarna en bricka i spelet. Den som först får fyra av sina brickor i rad (vågrätt, lodrätt eller diagonalt) vinner. Det dåliga med spelet är att det är fruktansvärt tråkigt. Det bra är att det ofta bara håller på i fyra omgångar.’

    Labyrint

    Mer känt bland kidsen som Daidalosspelet. Baserat på ett program med samma namn på barnkanalen. Det är faktiskt ett ganska roligt spel med lagom skicklighetsnivå som går ut på att samla livspuckar i en labyrint utan att bli nerslajmad.  Problemet uppstår när man spelat klart och inser att det bara var den första delen i spelet. Man får därefter genomlida två spel till innan det är dags för finalen. Denna är egentligen memory så man hade kunnat spara in tid och bara kört det från början.

    4/7

    Paw Patrol-spelet

    Det är tydligt att spelkonstruktörerna tänkt till ordentligt för att fånga känslan från succéprogramet Paw Patrol. Man har därför gjort ett otroligt mångsidigt spel som på samma gång lyckas vara både otroligt komplicerat och totalt poänglöst. På detta sätt har man lyckats fånga känslan av att tiden står stilla som man känner igen från TV. Spelas med fördel om du ändå redan är deprimerad.

    Barnen älskar det!

    3/7

    Bamse-Mix Max

    Slå med tärning och ta upp brickor som du sedan försöker bygga ihop till olika figurer från Bamseuniversat. Roligt spel men reglerna kan behövas finjusteras. Jag fick ihop powertrion Bamse, Lille Skutt OCH Vargen men på något sätt förlorade jag ändå. Dåligt!

    5/7

    Fiskespelet

    Som att fiska fast i ditt eget vardagsrum. Du försöker fånga små plastfiskar med ett litet litet fiskespö. Ett toppenspel! Eftersom fiskarna alltid öppnar munnen på samma ställe blir det som vuxen lätt att imponera på hela rummet genom att ta 90% av fiskarna. Ger också perfekta bilder till en liten liten tinderprofil.

    7/7

    Bolibompaspelet

    Spelet går ut på att man slår med en tärning och ställer upp olika figurer på ett bräde. 

    Vad händer sen? Man slår med tärningen igen och ställer upp fler figurer.

    Efter det då?  Samma sak igen.

    Vad går det ut på?  Svårt att säga.

     Är det kul? Inte egentligen.

    Vem vinner? Ingen. Absolut ingen.

    1/7

    Dinosauriememory

    Någon blandar leken och lägger ut alla kort med baksidan upp på bordet eller golvet. Man turas om att vända två kort och det gäller att samla på sig två likadana dinosaurier.

    Kul idé låter det som men eftersom det är totalt omöjligt att känna igen alla dinosaurier som inte är tyrannosaurus, triceratops eller den där som flyger så slutar det obönhörligen med att man blir förnedrad av en femåring. Här måste spelskaparna tänka till och balansera om så det passar vuxna bättre. Kanske öl-memory eller “Saker man säger när man gör slut”-memory, vad vet jag?

    4/7

    Råttfällan

    Action! Spänning! Smällar! BAM! BAM! Det här är ett bra spel. 

    Gillra råttfällan genom att dra ut bommen och spänna fast spelpjäserna. Nu gäller det att ha flinka fingrar och plocka så många råttor som möjligt utan att fällan slår igen. I princip är det rysk roulette för barn. Visst hade slutet av Deer hunter varit mycket bättre om de valt råttfällan istället?

    Betyg: 6/7

    Av: Viktor Carlsson

  • ✴︎

    ✴︎

    Knallen på Romelevallen- del 2: Ett ryggslut med ett annat namn

    Knallen på Romelevallen har för evigt satt sig i alla Veberödbors minnen. Med storlaget IFK Göteborg på besök så fick byn chansen att visa vad man gick för. Nischs sportredaktör Viktor Carlsson har kollat på youtubeklipp och pratat med ännu mer folk som var på plats i den andra och avslutande delen.

    Knallen på Romelevallen har för evigt satt sig i alla Veberödbors minnen. Med storlaget IFK Göteborg på besök så fick byn chansen att visa vad man gick för. Nischs sportredaktör Viktor Carlsson har kollat på youtubeklipp och pratat med ännu mer folk som var på plats i den andra och avslutande delen.

    I förra veckans artikel fick vi höra om den unge Filip Anderssons minnen av en gammal landslagsmålvakt. På plats fans även idrottsvetaren Erik Green, vid den tiden endast sju år. Erik minns fortfarande:

    ”Jag och mina kompisar hade fått komma in gratis eftersom vi var medlemmar i klubben. Men jag minns inte så mycket av själva matchen, jag och mina kompisar spenderade mesta delen av tiden med att leta tomflaskor. Man kunde byta in dem i kiosken för ett tuggummi.”

    Var det ett tuggummi per flaska?

    ”Ja precis!”

    Fick ni ihop många flaskor då?

    ”Ja vi hade samlat ihop ett litet lager under läktaren. Men tyvärr så dök det upp en äldre kille och snodde två av våra flaskor?”

    En äldre kille, kan du beskriva honom?

    ”Nja det är lite svårt såhär långt efter?

    Här tvekar Erik, kanske är han rädd för eventuella påföljder av att peka ut sin rånare.

    Hur gammal var han?

    ”Kanske nio.”

    Vi utlovar en belöning på 25 kronor till den som kan ge tips som leder till ett gripande. Död eller levande.

    Om jag skulle göra en fantombild, kan du då bekräfta eller dementera?

    ”Visst!”

    Kan det varit han?

    ”Ja, kanske.”

    Jag går ut med den.

    ”Gör det”

     

    Men vad hände då i själva matchen. Jag ska försöka ge er en kort genomgång.

    Matchen börjar olyckligt för Veberöd då landslagsmannen Mikael Martinsson redan i 22a minuten lyckas få in ett mål för gästerna. Men trots detta slås man inte ner och en kvart senare når bollen Peter Andersson som snyggt rundar Ravelli och kvitterar till publikens stora jubel.

    Tyvärr får inte hemmapubliken glädjas särskilt länge innan Pontus Kåmark slår in ett inlägg som Magnus Erlingmark nickar in och de blivande svenska mästarna går in till halvtidsvila med en 2-1 ledning.

    Men det unga uppstickarlaget vägrar ge sig och bara sex minuter in i andra halvlek spelar Stefan Ståhl fram Magnus Johansson som gör ett jävla drömmål. ETT JÄVLA DRÖMMÅL!

    Notera hur landslagslegendaren Håkan Mild blir helt bortspelad i förstaläget.

    Men man nöjer sig inte där, i 62a minuten når bollen Veberöds högerytter, självaste Brune Tavell, som driver fram i planen och vallar genialiskt in bollen via Stefan Ståhl. Ravelli är chanslös, Romelevallen i upplösningstillstånd.

    Ståhl noteras för målet som i senare historieskrivning har beskrivits som ha styrts in via ”ryggslutet”.

    Här vill jag faktiskt stanna upp och syna det påståendet. Är det där verkligen ryggslutet den tar i? Vi tittar lite närmare på situationen.

    Nog ser det ut som det inte är ryggslutet utan rumpan som bollen studsar på (jämför bild nedan)?

    Varför vill man ljuga om en sån sak? Varför förnekar man här rumpan? För vad är rumpan? Inte hand, inte fot, arm, ansikte eller nån annan del av människan. Vad är ett namn? Det som vi kallar ros skulle ju dofta lika underbart vad det än hette och en rumpa gör lika många mål vad man än kallar den.

    Nåväl…låt oss återgå till matchen.

    När inte storlaget själva klarade av sina motståndare bestämde sig domaren för att ingripa och dömde bara minuten efter en indirekt friskpark efter att målvakten tagit bollen efter ett hemåtspel. Hur domaren gjorde bedömningen att det var en medveten hemmåtpassning är ett av de stora mysterium vi aldrig kommer få svar på. Låt oss ta en titt på situationen.

    Notera alltså att det måste vara en medveten passning till målvakten för att vara ett regelbrott. Jag tycker vi alla nu tar en liten stund för att reflektera över hur uselt det domslutet var.

    För att göra saken värre så kvitterar Stefan Rehn på den efterföljande frisparken.

    Men detta skulle inte vara den legendariska bragden det är om inte rättvisa till slut skipats. I 80e minuten slås en frispark in mot Ståhl som nickar bollen…i stolpen. På returen gör dock Ravelli ett ingripande som lämpligast bör klippas bort när man skall visa höjdpunkterna under hans karriär.

    4-3!!!!! DEN GODA SIDAN VINNER!!!! HELA VEBERÖD EXPLODERAR I ETT ENORMT FIRANDE.

    VEBERÖD ÄR I ÅTTONDELSFINAL!!! INGENTING ÄR OMÖJLIGT!!! VÄGEN TILL EUROPASPEL LIGGER NU HELT ÖPPEN.

    I nästa omgång åker man ut mot Elfsborg.

    Jävla kuk-Elfsborg. Vad fan har de någonsin gjort.

    Av: Viktor Carlsson

  • ✴︎

    ✴︎

    Knallen på Romelevallen – del 1: Ravelligate

    26 år efter en av de största skrällarna i svensk fotbolls historia åker Nischs sportredaktör Viktor Carlsson förbi Veberöd AIF:s hemmaarena och gör sen en lite slapp research samt pratar med några av de som var på plats.

    26 år efter en av de största skrällarna i svensk fotbolls historia åker Nischs sportredaktör Viktor Carlsson förbi Veberöd AIF:s hemmaarena och gör sen en lite slapp research samt pratar med några av de som var på plats.

    ”…och det var här min kompis Jens bil fick sladd och voltade. Och där borta ligger Romelevallen. ”Romelevallen? Namnet ringer bekant och jag ber min guide stanna bilen.

    Det är en ganska oansenlig fotbollsarena som står tom den här sommardagen. Det är svårt att tänka sig att en gång i tiden så talade hela Sverige om den här platsen och om ”Knallen på Romelevallen”. Vi hoppar in i bilen igen och fortsätter den guidade turen genom Veberöd.

    En del minns sommaren 1993 som en av de varmaste somrarna i mannaminne. Men de har då troligtvis blandat ihop den med sommaren året därefter. Sommaren 1993 var en helt vanlig sommar där faktiskt inget anmärkningsvärt alls hände (ni behöver absolut inte höra av er och påpeka att det visst hände en massa saker, jag tänker skjuta lite från höften i den här artikeln). Eller ja en sak hände ju såklart: lilla Veberöds AIF skulle möta IFK Göteborg i svenska cupen. Allsvenska serieledarna och blivande mästarna Göteborg som innehöll inte mindre än åtta spelare som året efter skulle ta VM-brons i USA . Varnade av att Veberöd redan slagit ut Trelleborg kom man med en mycket stark startelva. Det kunde bara sluta på ett sätt. Eller?

    När det hela var över hade nykomlingarna i division 2 slagit ett av de starkaste allsvenska lagen genom tiderna och Stefan Ståhl hade gjort två mål på Sveriges landslagsmålvakt.

    Alla våra läsare har kanske inte full koll på Veberöd. Det är en ort utanför Lund som på den här tiden hade runt 4000 invånare och den är mest känd för att det en gång bott en kille som brände ner saker och att det ligger ganska nära ett ganska bra badställe. Ortens Wikipediasida tycker också det är värt att nämna att man har en scoutkår som vartannat år anordnar en loppmarknad.

    Medan Göteborg hade spelare som Thomas Ravelli, Håkan Mild, Stefan Rehn och Pontus Kåmark så hette Veberöds största stjärnor Stefan, Magnus, Peppe och Lennart. Och så Brune såklart. Brune Tavell hade inte bara matchens bästa namn utan kom med tiden att bli den främsta herrspelaren i klubbens historia då han senare gick till Malmö FF och blev lite av en kultspelare i det lag som tog sig till den enda nedflyttningen i klubbens historia. Ett samlarkort med Brune från 1999 såldes nyligen för 49 kronor (till artikelförfattaren).

    Hur var då matchen? Jag bestämmer mig för att gå till förstahandskällor och sökte igenom mina kontakter bland folk som potentiellt kunde varit på plats. Jag fick tag på Filip Andersson, troligtvis den näst mest kända stå upp-komikern från Veberöd någonsin.

    Som en god journalist beslöt jag mig för att ge Thomas Ravelli en chans att kommentera Filips uppgifter.

    Helt tydligt undviker han mig och jag kommer inte så mycket längre med det spåret.

    I nästa veckas artikel får vi inte bara reda på hur matchen slutade utan får även ta del av ett gammalt kriminalmysterium. Missa inte det!

    Av: Viktor Carlsson

    Läs del 2 här

  • ✴︎

    ✴︎

    Nå oanad framgång med hjälp av fusk del 3

    Är du trött på att aldrig vinna? Eller kanske att bara vinna ibland? Eller att alltid vinna men att det är jämt? Nischs sportredaktör Viktor Carlsson tar hjälp av historiska exempel för att inspirera dig till nya stordåd. Den här gången tittar vi lite närmare på en cykelentusiast som utfört stordåd.

    Är du trött på att aldrig vinna? Eller kanske att bara vinna ibland? Eller att alltid vinna men att det är jämt?  Nischs sportredaktör Viktor Carlsson tar hjälp av historiska exempel för att inspirera dig till nya stordåd. Den här gången tittar vi lite närmare på en cykelentusiast som utfört stordåd.

    ”Vad som inte dödar mig, gör mig starkare.”

    — Freidrich Nietzsche

    Få människor har haft så stor nytta av den moderna läkarvetenskapen som skådespelaren och kaféägaren Lance Armstrong.  När man hör namnet Armstrong så tror jag nog att de flesta med mig tänker på det utmärkta kaffet på Juan Pelota Café i Austin men vad många inte vet är att han tidigare även varit en utmärkt cyklist.

    Fram till 1996 hade hans framgångar varit relativt blygsamma och när han diagnostiserades med testikelcancer samma år trodde nog många att hans karriär var slut.  “Du kommer aldrig komma tillbaka, det är lika bra att du ger upp” var det kanske någon som sa. Någon annan la möjligtvis till “Du var redan en sopa och nu kommer du snart dö också”. Eventuellt tittade någon ytterligare in i rummet och skrek: “Du är ful också! Vad är det för jävla ansikte egentligen? Du borde sätta hjälmen för ansiktet istället så vi slipper se dig. Hoppas cancern tar dig”. Eller så var hans omgivning väldigt stöttande, det kan vi aldrig säkert veta så jag nöjer mig med att gissa sanningen.

    Men Lance visade sina (eventuella) belackare när han inte bara kom tillbaka utan nådde framgångar han bara kunnat drömma om tidigare med sju raka segrar i Tour de france. Denna bedrift måste ses som en av de mer imponerande genom idrottshistorien och ovanstående citat av Nietzsche användes flitigt. Men hur var det då? Var det verkligen sjukdomen som gjort honom så bra och stämmer det ens detta gamla talesätt? Låt oss ta en titt på mannen bakom det och rimligheten i påståendet.

    Friedrich Nietzsche är för filosofin vad Newton är för modern fysik, det vill säga utdaterad. Idag används han främst av 17-åriga kvasiintellektuella killar som försöker (märk väl “försöker”) imponera på tjejer. Men en gång i tiden var han en relevant författare och boken “Also spracht Zarathustra” har troligtvis filosofihistoriens bästa soundtrack vid sidan av Thomas av Aquinos skrift “…Baby One More Time”.

    Hur bra stämmer då denna hans mest kända aforism? Låt oss titta på några olika exempel:

    Vi ser här att även om underlaget är för litet för att hitta en exakt korrelation så pekar det ändå på ett tydligt samband. Märk framförallt det ytterst begränsade antalet exempel på saker som både dödar dig och gör dig starkare.

    I fallet Armstrong så kan dock även en massiv användning av olika dopingpreparat ha spelat in till viss del. Om nu mediciner kunde bota honom från cancer så borde de väl också kunna hjälpa honom bli en bättre cyklist och om det ena är tillåtet vem ska då säga att det andra inte är det?  Den amerikanska dopingbyrån USADA visade det sig. De höll inte alls med om det resonemanget och stängde 2013 av honom från all idrott på livstid.

    Det har även förekommit anklagelser om att han skulle ha monterat en liten motor i sin cykel. Själv hoppas jag att anklagelserna är sanna. Mest för att jag gillar tanken på att det som setts som en närmast heroisk bedrift i verkligheten bara var en moppekille som gled runt Frankrike sju år i rad. Den enda frågan som då uppstår är ju då: om han nu ändå hade en motor, varför dopade han sig då?

    Text: Viktor Carlsson

    Del 1 | Del 2 | Del 4